tisdag 9 januari 2018

Bakom Boken - "1793"

Intervju med Niklas Natt och Dag



Jag mötte Niklas på hans kontor i Stockholm. Vi satte oss med varsin kopp i hans "skrivarlya" och pratade om allt mellan himmel och jord som rör skrivande.
Hans debutbok är en av de bättre jag läst.

Vem är han egentligen, Bakom Boken?






Tre ord för att beskriva dig själv?

”Tänk utanför boxen.”


Vad var det som fick dig att börja skriva?

Som liten var jag ett lillgammalt, ensamt barn, och läste mycket böcker. Det var mitt umgänge. Böcker var magi. Jag har aldrig drömt om något annat än att bli författare. Jag ansåg att författare var det finaste man kunde vara! Men jag visste inte hur det skulle gå till. Jag tror inte jag var riktigt mogen då. Efter lumpen halkade jag in på en journalistutbildning eftersom att det handlade om att skriva. Sedan blev jag fast inom journalistiken. Eftersom jag arbetade inom magasin, kunde jag ändå få skriva kreativa texter och nöjde mig. Jag sköt på drömmen om att skriva böcker till framtiden.

Vid ca 35 hade jag en sk ”livskris”. Jag hade tröttnat på mitt jobb. Funderade mycket på vad jag ville bli. Det ledde till att jag äntligen började skriva.
Att börja var jättesvårt och jobbigt. Om man har drömt om någonting hela sitt liv är det väldigt läskigt att verkligen ta steget fullt ut. Tänk om drömmen misslyckas – vad ska man drömma om då? Det handlar om hela din identitet. Rädslan för att inte skriva färdigt, att misslyckas, var så mycket större än rädslan för att inte bli utgiven.
Mitt första utkast kasserade jag efter att ha skrivit 5000 tecken. Det var helt fel. Jag tänkte om.
Jag ville skriva en historisk berättelse. Min stora inspirationskälla var en bok av Umberto Eco som heter ”Rosens namn”. Jag ville skriva något i den stilen. Jag har även en mångårig relation till Bellman. Jag kände att 1700-talet låg närmast mig på grund av detta.
”1793” skrev jag under hela året 2014. Men jag hade gått och grunnat på boken i flera år innan dess.

Hur såg din skrivprocess ut när du skrev boken?

Jag skrev på kvällar/nätter och helger. Jag jobbade som frilansjournalist på dagarna. Efter cirka en månad blev min fru och jag gravida, vilket gav mig en deadline. Jag brukade ofta gå och fundera över ett kapitel i en vecka och sedan så skrev jag kapitlet under en sittning, t ex en lördag natt.
Jag behövde inte så mycket sömn då. Nu är jag mycket tröttare, då vi har små barn. Så processen med nästa bok kommer se annorlunda ut.

Vad var den största överraskningen med att skriva en skönlitterär bok?

Jag visste ju inte alls hur det var att skriva skönlitterärt. T ex hur länge får man lämna en karaktär ensam? Behöver man beskriva varje steg personen tar, eller kan man hoppa över saker?
Det tog ett tag innan jag verkligen förstod att jag fick göra precis som jag själv ville.

Vad är den största skillnaden om du jämför ditt första utkast med slutprodukten?

Det första utkastet var mycket längre. Jag är van som journalist att räkna tecken: 850 000 tecken mot 600 000 tecken. En fjärdedel rök vid redigeringen, varav de mesta var historisk text och miljöbeskrivningar. Handlingen var den samma.
Jag har hört av redaktörer jag pratat med att det är den största fällan man kan hamna i om man gör en historisk bok baserad på research, det är så mycket som du vill ha med. Det blir långa passager som endast blir folkbildande, inte underhållande för läsaren.

Två karaktärer skrevs om ganska drastiskt. Winge och Johannes Balk. Balk hade ett annat motiv i början än vad det blev i slutet. Winge och Cardell var som Sherlock och Watson, vilket inte fungerade i förlängningen. Winge var mer en stereotyp.


Har du sparat text och scener som du kan använda i senare böcker?

Jag har sparat alla åtta versioner jag skrivit av denna innan den blev färdig. Så jag har en hel del att hämta ifrån. Jag har sparat saker som kan bli embryot till nästa bok. En stor del av Johannes Balks historia togs bort. Det var verkligen ”kill your darlings” och tungt att göra. Jag hade gjort en gedigen research på detta.

Hur har du jobbat med research under ditt skrivande?

Det var mycket rörande 1700-talet som jag inte visste och var tvungen att ta reda på. T ex. hur ser ett rum ut? Vad har man på sig? Vad äter man? Jag gjorde ganska mycket allmän research innan jag började skriva. ”Stockholmskällan” är något som Stockholms kommun har. Jag läste mycket dagböcker från 1700-talet. Carl Tersmeden skrev en enorm dagbok som jag läste.

Vad lärde du dig av all research om 1700-talet?

Lärdomen var att det inte går att skriva på 1700-tals språk, det är för komplicerat. Min andra lärdom var att folk är som folk idag, samma tankar och samma problem: Vem är jag kär i? Vem är kär i mig? Vad ska det bli av mig? Det vara väldigt befriande att de hade samma bryderier som vi har idag.

Din bok är uppdelad i olika delar. Skrev du en del i taget när du skrev, eller var delarna något du skapade efteråt?

Del ett skrevs först. Del fyra var i alla fall planerad. Jag visste innan hur boken skulle börja och hur den skulle sluta. Det går inte att skriva om jag inte vet vart historien är på väg.
Men jag gjorde det lite lättare för mig pga strukturen. Del två och del tre är nästan separata noveller insprängda i berättelsen. Jag skrev boken i följd, i den ordning kapitlen hamnade i boken.
Jag hade tänkt mig del tre som något annat egentligen. Det fanns en monografi om Långholmen som var fantastiskt. Men när jag gjorde min research så upptäckte jag att just år 1793 fanns väldigt väl beskriven och alla de där människorna på Långholmen levde då. Det var jätteroligt att läsa! Prästen Neander, inspektör Björkman och vaktmästare Peter Petterson fanns på riktigt och hade exakt de personligheterna jag beskriver i boken.

Berätta om dina karaktärer i boken?

Cardell och Winge är upptagna med att springa mellan olika saker och lösa brottet, medan Kristofer och Anna Stina fick mer möjligheter.
Som manlig författare tyckte jag att Anna Stina var supersvår att skriva, eftersom jag inte vet någonting om hur det är att vara en ung tjej och jätterädd. Det enda sättet att skriva är att utgå från sig själv och bara låta henne vara en människa. Jag har med flit utelämnat hennes ålder, men man tar för givet att hon är ganska ung.

Winge är den jag helst skulle vilja vara. Smart och lite excentrisk och kanske lite tragisk på ett romantiskt sätt.

Jag läste i en annan intervju att du anser dig vara mest lik Kristofer Blixt, stämmer det?

Ja, absolut. Jag tog mycket från mitt tidigare uteliv i Stockholm när jag skapade Kristofer. Som ung var jag naiv, feg och lite korkad. Jag hade väldigt dåligt ölsinne, vilket ledde till att jag fick enorma minnesluckor. Till detta var jag även väldigt olycksbenägen och hamnade i situationer som jag visste inte skulle sluta bra. Man är inte riktigt kapabel att hantera den där tillvaron när man är ung. Men tack och lov gick det ändå bra för mig i livet, vilket det inte gjorde för Kristofer.


Dock tror jag att man som författare är lik alla sina karaktärer mer eller mindre. Jag är tyvärr ganska lik Johannes Balk också. Jag har en väldigt negativ syn på människor i största allmänhet under mina sämsta dagar. Man får ju ösa ur sig själv när man skapar sina karaktärer.

Vilken del av boken tyckte du själv var jobbigast att skriva? 

(Varning för SPOILER)

Våldtäktsekvensen med Anna-Stina och vakten, utan tvekan. Som man, är det obehagligt att skriva detta. I boken kommer det otäcka egentligen inte med, utan scenen beskrivs bara i några få meningar. Jag anser inte att våldtäktscener behöver beskrivas så ingående, utan läsaren kan själv läsa mellan raderna. På grund av dramaturgin så behövde scenen inträffa och det föll sig naturligt att spinnhuset var en plats där sexuella övergrepp ägde rum.
Vad gäller lemlästningen så var ju det otäckt i sig. Det är något jag själv är rädd för, att bli reducerad som människa och bli av med någon kroppsdel.

Under tiden med redigeringsarbetet av boken var jag själv med om en olycka där jag skadade en artär i armen, vilket ledde till att nerven gick av och känseln i fingrarna försvann. Det i sin tur ledde till att jag fick skriva om vissa scener, eftersom jag nu kunde förstå vissa av Cardells fantomsmärtor mycket bättre. Det var precis som om olyckan hade en mening för mitt skrivande.

Hur var det att redigera?

Jag tycker att redigeringsprocessen har varit bra. Det är ju något man är ganska rädd för innan. Att det ska finnas någon redaktör som vill ändra på allt och som skulle vara en mardröm.
Alla åsikter jag fick under processen var till största delen relevanta. Ofta var det saker som jag själv redan kände var en svaghet, men jag hoppades att jag skulle ha fel. Det tog lång tid, men det var värt det.

Vad tycker du är din styrka som författare?

Jag hade förväntat mig att få mer faktakritik. Jag har gjort så gott jag har kunnat och gjort mina läxor. Har jag gjort fel beror det på att jag är korkad och inte på att jag inte har varit ambitiös.

Du är ganska anonym som person?

Ja, jag hade tidigare en blogg. Det är superkul, men tar mycket tid.
Nu för tiden finns jag inte på sociala medier. Jag har begränsad fritid och jag vill inte sluta läsa, det är viktigt för mig. Sociala medier tar för mycket tid. Har jag tid över vill jag tillbringa den med en bok, inte på nätet.

Vad är du mest nöjd med nu när boken är färdig och ute i handeln?

Jag har verkligen gjort allt jag kunnat för att boken ska vara så bra som möjligt. Jag känner för mina karaktärer och jag vill att du som läsare också ska bli berörd. Om inte jag gråter när jag skriver, hur ska då du kunna gråta som läsare? Jag är nöjd då texten berör många.
Jag tycker även det är väldigt roligt med priset från Svenska Deckarakademin som ”Bästa svenska debut 2017”, eftersom boken inte är någon ”vanlig” deckare känns det extra stort att få detta.

Vem tror du är läsaren?

Jag vet inte. Det är ju allmänt känt att kvinnor är de stora kulturbärarna i vårt samhälle eftersom män inte läser. Jag vill att det ska vara en bok för alla. Även om det inte är en vanlig deckare, så hoppas jag ändå att den typiska deckarläsaren ska tycka om den.

Vad har du fått för reaktioner?

Jag hade inte förväntat mig att den skulle bli recenserad så mycket som den blivit. Det har varit flera positiva recensioner i media. Som debutant är det få som vet vem du är och få som bryr sig. Dock är det få läsare som sagt något direkt till mig. Jag har mest kontakt med människor som jag känner och som är partiska.

Vad har du för tankar om bokens omslag?

Jag hade lågt ställda förväntningar på min framsida, speciellt som debutant, men blev positivt överraskad. Jag har varit med att påverkat till viss del. ”Brunnsbacken” är en målning av J.Sevenbom (1773) som fanns med i mitt källmaterial. Framsidan är även påverkad av vinjetten från Narcos (TV-serie). Jag ville att framsidan skulle vara lite ”hårdare” och inte bara en typisk framsida med en vacker bild, text i kalligrafi och blodstänk.








Vad utmärker en bra bok?

Jag måste känna någonting. Jag älskar ett vackert språk, men det är inte det viktigaste när jag läser. Det måste finnas någon emotionell kärna. Så länge det finns, kan man förlåta nästan vad som helst.

Vad har du för favoritförfattare / bok?

Cormac McCarthy en favoritförfattare.
Två av mina favoritböcker är: ”Rosens namn” av Umberto Eco, samt ”From hell” av Alan Moore (seriealbum).

Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Det är nog den enda frågan i den här intervjun som jag tycker är lätt att svara på: Läs!
Du lär dig att skriva genom att läsa, och det finns inget annat sätt. Bli handlöst och hopplöst förälskad i litteraturen, och hitta de böcker som kan ge dig en sorts känslomässig upplevelse som inte går att få på något annat sätt. Skratta och gråt över dina boksidor. Låt dig fyllas av en okuvlig längtan efter att dela med dig av samma sorts upplevelse till någon annan, skriv, misslyckas och försök igen. I takt med att du läser utvecklar du ett allt större vokabulär av litterära konventioner, och dem kan du vrida och vända på in absurdum. Jag önskar dig all lycka på vägen!

Vad gör du nu? Framtidsplaner?

Fram till årsskiftet sitter jag och går igenom den engelska översättningen och gör vissa ändringar. T ex översätter svenska gatunamn till engelska. Jag håller även på att avsluta alla mina frilansuppdrag.

Från och med 2018 kommer jag jobba heltid som författare och skriva på uppföljaren ”1794”. Vilket är en enorm lyx! Det har även varit en lyx att ha Fredrik (Backman) som vän som stöttat mig hela vägen genom allt. Vi diskuterade vad en debuterande författare kan räkna med att sälja. Det är fullt möjligt att ge ut en bok som förlaget är nöjd med och anses vara en framgång, men som ändå inte ger så mycket pengar i slutändan till författaren. Jag har därför haft rätt låga förväntningar för min bok och inte vågat hoppats så mycket. Men det har gått otroligt bra. Boken har blivit såld till 27 länder och jag kan redan efter en bok börja arbeta som författare på heltid. Det är fantastiskt roligt!



Mötet med Niklas:

Mitt intryck av Niklas är en mycket klok och omtänksam person, eftertänksam och beläst. Det var ett stort nöje att få prata med honom och någon att verkligen bli inspirerad av!



Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books








Har ni missat min recension av Niklas bok på Instagram?

Här kommer den igen:


Titel: 1793
Författare: Niklas Natt och Dag
År: 2017
Sidor: 446
Genre: Historisk spänningsroman

Handling:
Låt er inte luras av framsidan eller baksidestexten på denna bok - här har vi en riktig pärla! 😊✨
Boken utspelar sig i okronologisk ordning under året 1793, uppdelat i höst, sommar, vår och vinter. Vi får följa främst fyra karaktärer, vars liv långsamt vävs ihop till en otrolig historia:

Mickel Cardell är enarmad, men döljer detta med en träarm. Hans kropp är stark och grov. En kväll drar han upp en död kropp ur vattnet, lemlästad på ett mycket brutalt sätt.

Cecil Winge är allvarligt lungsjuk och lever på lånad tid, vilket leder till att han är mycket blek och onaturligt smal. Polismästaren ber honom hjälpa till med fallet av den lemlästade kroppen. Ett uppdrag som Winge ser som sitt sista och därför mycket mån om att lösa.

Winge letar upp Cardell och tillsammans går de till dödgrävaren för att undersöka det nu rentvättade liket. Skadorna är värre än vad någon av dem sett tidigare. Vem har utsatt personen för en sådan grymhet och varför?

Kristofer Blix är en ung man, ännu tonåring, som tagit sig upp från Karlskrona till Stockholm för att söka sin lycka. Han blir vän med Rickard Sylvan och tillsammans smider de en plan för hur det ska kunna bli förmögna i staden. En plan som får ödestigra konsekvenser.

Anna Stina Knapp är en ung kvinna som lever med sin mor. Hon är ärlig och skötsam, men när modern dör faller hon offer för sin omgivning och hamnar oskyldig på Spinnhuset, Långholmen. En fruktansvärd plats där många kvinnor dör. Hur ska hon klara sig ur detta?

Boken ger en fantastisk inblick i hur livet var i Stockholm på slutet av 1700-talet. Både i miljö, karaktärer, uttryckssätt och det lugna tempot. Det viktigaste är kanske inte vem som är mördare, utan snarare vad som varit motivet till detta hemska brott? Det är en berättelse som länge kommer leva kvar hos mig och jag kommer med stor sannolikhet att läsa om boken längre fram bara för det vackra språkets skull.
Det är författarens debutbok, men boken i sig är en av de allra bästa jag läst i år utan tvekan! 😊📚🌟
Detta är en bok för er som vill läsa något som berör på djupet och som verkligen lever kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar