tisdag 12 september 2017

Bakom Boken - "Mannen mellan väggarna"

Intervju med Emma Ångström



Vi möttes i stan en av de fina dagarna, satte oss på en parkbänk med varsin fika och pratade. 

Emmas bok "Mannen mellan väggarna" är en stillsam rysare som jag kommer bära med mig länge.

Vem är hon egentligen, Bakom Boken?

Tre ord för att beskriva dig själv?

Bestämd, driven och känslig.
Jag får ofta höra att jag är en märklig blandning av en kreativ konstnärssjäl och en strukturerad naturvetare.

När i livet började du skriva?

Jag är uppvuxen i Västerås. På Vestmanlands tidning fanns en ungdomsredaktion där man kunde komma in som tonåring och skriva, samtidigt som man fick en handledare och mentor. Jag började där under mitt andra år på gymnasiet och jobbade parallellt med mina studier. Man kan säga att det var då jag började skriva, när jag började jobba som journalist. Jobbet gjorde mig intresserad av att skriva i allmänhet och när jag sedan tog studenten sökte jag in på en folkhögskola där jag läste kreativt skrivande under ett år. Det kändes helt rätt och passade mig. Sedan dess har jag fortsatt att skriva.


Du har alltså inte drömt om att bli författare?

Nej. Jag hade inga författardrömmar som liten. Men när jag senare väl började skriva, så kändes det helt rätt.

Hur många böcker har du skrivit?

Jag har gett ut 3 spänningsromaner och 2 fackböcker.
Jag debuterade år 2009 med boken ”Och allt är förvridet”, därefter har jag skrivit två stycken fackböcker inom Arkitektur och Design. 
De senaste två böckerna har jag gett ut på Piratförlaget. ”Mannen mellan väggarna” kom ut i april 2016 och ”Det sista experimentet” nu i augusti 2017.

Foto: Anna-Lena Ahlström

Hur gick det till när du fick bokkontrakt?

Jag har skrivit manus, skickat in till förlag den vanliga vägen, blivit refuserad och sedan antagen. Jag har haft tur.
När det gäller min första bok, så hittade jag ett manus i byrålådan som jag skrivit fyra år tidigare (2005), men som då blev refuserat. Jag bestämde mig för att det var dags att skicka in det igen och gjorde så, utan att redigera eller ändra något. Manuset blev antaget, för den här gången kom det till rätt person. Men därefter fick jag självklart lov att redigera en hel del.

Hur ser din skrivprocess ut? 

Jag skriver en dag i veckan då jag är ledig från mitt vanliga jobb. Jag jobbar som kommunikationschef på ett arkitektkontor. Är utbildad arkitekt i grunden. Jobbar 80% skriver 20%. Det är perfekt. Jag trivs med att blanda ett vanligt jobb med kollegor och att sitta ensam och skriva.
Jag har en ganska klar process hur jag ska skriva. Jag börjar alltid med att skriva synopsis - det är roligast! Ett synopsis blir ca 2 sidor bestående av handlingen, karaktärerna, platserna samt början-mitten-slut. När jag känner att det kan bli en bok, då skriver jag scen för scen. Därefter skriver jag ett utkast. Ett utkast, själva råmanuset, tar ca 1 månad för mig att skriva. Jag gillar att få ur mig allt på en gång! Råmanuset jobbar jag sedan igenom under ca ett år, flera gånger.

Jag skriver allt på datorn. Det varierar var jag väljer att befinna mig då jag skriver, jag kan gärna sitta ute och skriva om vädret är bra. När jag skriver själva råmanus har jag tagit tjänstledigt för att skriva, eftersom det är så intensivt. Då lägger jag upp skrivandet som en arbetsvecka och bara skriver. Jag gör en egen spellista för varje bok på Spotify, som ska passa stämningen i boken. Det är viktigt för mig, så att jag själv kommer i rätt stämning. Jag tycker det är inspirerande att skriva och lyssna på musik (utan text) samtidigt. 


Vad är största skillnaden mellan när du skrev din första bok och idag?

I början skrev jag aldrig synopsis, och då  blev det svårt att få till en bra dramaturgi och spänning, allt blev så spretigt. Jag hade inte så bra struktur då, utan gick mer på känsla. Det var svårare att gå i mål. Med tiden har jag hittat ett sätt som fungerar för mig. Idag har jag min struktur.

Berätta om karaktärerna i ”Mannen mellan väggarna”?

Huvudpersonen Alva, är en speciell liten flicka. Hon är orädd och egensinnig. Bestämd. Hon är ensam och känner sig utanför och övergiven. Hon tycker att det är jobbigt att flytta till en ny stad. Sedan träffar hon W som också är en speciell person. Han är en blandning av en ”sagofigur” och en vanlig människa. Han har ett mycket speciellt utseende, genom att han är smal, lång och ryggen är krum. W är ensam och utanför samhället, han har alltid hållit sig gömd för andra människor. Han är som ett barn, han har inte lärt sig sociala regler. Han gör onda saker utan att mena det.

Är W en vanlig människa som har blivit så pga sin miljö, eller har han någon slags störning?

Jag tänker att det är lite både och. Hans föräldrar var ju lite speciella och hade sina problem. Jag tror att det är en kombination av arv och miljö.
Huset är också en huvudkaraktär för mig. Huset har stor en själ och en egen karaktär. Jag ser huset som en egen figur i berättelsen.

Finns huset i verkligheten?

Det finns hus på den adressen, men jag har inte varit inne och kollat detaljer i verkligheten. Jag har den yttre fasaden av huset från verkligheten, men den inre har jag skapat själv ur min fantasi. Dock har folk hört av sig som bor där i närheten av adressen och säger att de känt obehag efter att ha läst min bok.

Vad tänker du gällande Alvas ondska?

För mig är inte Alva ond. Jag upplever att hon känner sig övergiven och utanför, men tillsammans med W hittar hon ett sammanhang där hon kan känna sig trygg, sedd och glad. 
Hennes vänskap med W ger henne en annan typ av liv som ger konsekvenser – konsekvenser som hon måste hantera på olika sätt.

Du menar alltså att människor kan begå onda handlingar om sammanhanget är det ”rätta”?

Jag vill inte gå så långt. Men i mitt huvud finns det anledningar till att hon reagerar som hon gör i boken.

I boken har Alva tavlor som hennes mormor målat, vad är meningen med dem?

Tavlorna är en förlängning av Alvas mormor. Mormodern har jag baserat på Hilma af Klint, en känd konstnär som målade automatiskt. Alvas mormor fick inspiration av andarna och målade det andarna sa åt henne att måla. För mig är tavlorna kopplingen mellan Alva och det övernaturliga. Den paranormala världen som gör Alvas liv intressant. Hon känner en stor samhörighet med sin mormor. Boken har egentligen inget övernaturligt i sig, förutom på ett ställe. Det finns en scen som inte går att förklara med någon logik. (Den scenen får ni själva hitta genom att läsa boken.)
Alva tänker att W är som ett speciellt tecken från mormodern.

Jag gillar att skriva rysare med övernaturliga inslag, men det ska ändå finnas någon slags rationell förklaring. Det är aldrig ett spöke som är mördare. Det finns alltid något i vår vanliga värld som kan förklara vad som händer i boken. Men sedan är det kul att slänga in någonting oförklarligt, som man kan missa om man inte är uppmärksam.

Vad får du din inspiration ifrån?

Det kommer till mig, som en idé bara. Just nu håller jag på med en synopsis på någonting som kanske kan bli en bok. Vi får se. 
Jag vill hela tiden ha något att skriva på. Den här gången hade jag ingen idé direkt efter jag var klar med min bok. Min senaste bok har precis kommit ut i handeln. Det gick ungefär 2-3 veckor som jag gick och längtade efter ny inspiration innan den kom.


Skriver du bara inom spänningsgenren, eller kan du tänka dig att skriva något annat?

Nej, jag skriver inte bara rysare. Jag skriver även noveller och relationsromaner. Jag gillar att skriva i olika genrer. 

Foto: Anna-Lena Ahlström

Vilka är dina läsare?

Jag tror att det är personer som gillar att läsa spänning och som brukar läsa deckare, men som kanske vill testa något nytt. Jag skriver inte riktigt skräck, utan mer spänning. Min läsare är nog den klassiska deckarläsaren som tröttnat på att läsa om polisarbetet.

Vad får du för feedback från läsarna?

Jag upplever mina läsare som väldigt snälla. Jag tycker att det är så märkligt att träffa människor som läst mina böcker. Böcker är så mycket huvud och hjärta för mig. Det känns konstigt när något som bara varit mitt så länge, plötsligt delas med andra människor. När boken blir tryckt och verklig, då är jag färdig med boken – och det är då den börja leva ute i handeln. 

Vad vill du att läsaren ska känna när de läser dina böcker?

Målet är inte att de ska bli rädda. Målet är att de ska känna att de har lärt sig något om världen eller om sig själva. Jag vill att de ska tänka och känna; Känner jag igen mig i boken? Eller lär den mig något nytt? 

Vad är svårast med att skriva?

Jag vill inte säga att det är svårt att skriva. Det är snarare lustfyllt eller tråkigt, beroende på vad man skriver och var man är i processen.

Vad är din styrka som författare?

Jag är produktiv. Jag är snabb att skriva och producerar mycket text. Jag har alltid mycket att utgå ifrån. Därefter tar det ett tag att rensa och stryka. Jag har lätt att komma in i ett ”flow”.
Skrivkramp kommer till mig först då jag redigerar. Då börjar det bli tråkigt för mig. Råmanuset är nästan alltid lätt och lustfyllt.

Jag redigerar råmanuset flera gånger, och jag har andra testläsare som också läser, bl a min sambo och några skrivarkkompisar. Vi är en grupp som läser varandras manus och ger feedback. I sista hand har jag sedan förlaget. Jag låter texten gå många varv innan jag ger manuset till förlaget.

Vad vill du säga om omslaget till böckerna?

Jag gillar färg och form. Omslaget är jätteviktig för mig! 
Min nya bok, ”Det sista experimentet” är grön. Den utspelar sig på sommaren. Det är väldigt lummigt. Atmosfären andas grönt. Grön bok med en trollslända på var min önskan. Sedan fick formgivaren komma med förslag.

Vad gäller ”Mannen mellan väggarna” var jag tydlig med att jag inte ville ha något ansikte på framsidan. Men så kom omslaget med ett ansikte ändå och jag insåg att det var helt rätt. Hennes ögon, blicken, är på pricken vad jag vill förmedla. Sedan gillar jag att den är rosa.
Typsnittet med mitt namn är speciellt, de innehåller små dolda tecken som man inte ser direkt men som växer fram om man tittar länge. Jag är mycket nöjd med dessa framsidor. Båda böckerna har samma formgivare, Lotta Kühlhorn & Söner.

År 2016
År 2017

Vad tycker du utmärker en bra bok?

Både språk och handling. En bra handling är något som får läsaren bli engagerad. Man känner för karaktären och bryr sig om hur det går. Ett bra språk kan se ut hur som helst, väldigt avskalat och torrt eller mer utbroderat, men man känner om något är skrivet med särskild omtanke och exakthet.


Någon favoritbok?

Jag läser inte så mycket spänning, men jag tittar mycket på spännande film och TV-serier . Det är där jag får inspiration till mina böcker. 

Favoritförfattare då?

Vad gäller spänningsböcker tycker jag om Kepler, Malin Persson Giolito. Men jag läser mest andra typer av böcker, och om jag bara ska välja ut en, så är Marguerite Duras är min absoluta favoritförfattare.

Vad skulle du skriva på visitkortet?

Kommunikationschef och författare. (Jag är arkitekt, men jag jobbar inte som det idag.)

Vilken roll i livet är mest ”du”?

I själen är jag författare. 

Vad har du för framtidsdrömmar?

Jag vill fortsätta precis så här. Skriva och jobba. Jag vill fortsätta inom rysargenren just nu, men jag vill kunna skriva inom olika genrer framöver.



Mötet med Emma:

Mitt intryck av Emma är en okomplicerad, generös och trevlig tjej. Det var lätt att få kontakt och prata. Jag glömde nästan bort att det var en intervju. ;)



Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books







Har ni missat min recension av boken på Instagram?

Här kommer den igen:


Titel: Mannen mellan väggarna
Författare: Emma Ångström @_emmaangstrom_ 
År: 2016
Sidor: 309
Genre: Skräckroman

Handling:Boken utspelar sig i ett hyreshus på Tegnérgatan i Stockholm. Alva, 9 år, flyttar in tillsammans med sin mamma Vanja och de äldre systrarna Sanna och Ebba. De kommer från Ludvika och deras pappa har lämnat familjen på något mystiskt sätt i samband med flytten. Alva, som alltid stått nära sin pappa, är arg på sin mamma som vägrar berätta var pappan är. Storaystrarna håller ihop och Alva är utanför. Ej heller i skolan har hon några vänner. Hon flyr in i sina böcker och sitt intresse för det övernaturliga, där hon bl a försöker framkalla andar.
En dag försvinner en kvinna i huset och återfinns sedan död 14 dagar senare. Polisen är förbluffad, då ingen verkar ha gått in eller ut i lägenheten. Mat försvinner och människor hör ibland skrapande ljud i väggarna. Finns det någon mystisk varelse i husets väggar? Är det någon som spionerar på hyresgästerna? Vem dödade kvinnan? Den enda som inte blir orolig är Alva. Hon tror att det kan vara hennes döda mormor som knackar i väggarna och pratar med henne. Men är det något övernaturligt eller har det en logisk förklaring? Allt sätts på sin spets när huset säljs och den nya ägaren Henry börjar rota närmare i mysteriet…
Det här är en otroligt välskriven och bra bok! Blandvändare från första till sista sidan. Bra karaktärer, skickligt uppbyggd spänning. Det gäller att inte vara lättskrämd när man läser den. Jag är enormt imponerad över Emma Ångström och kommer garanterat läsa fler böcker av henne. Jag säger bara en sak - läs den! 🙂😱📖

2 kommentarer:

  1. Tack för dina fina intervjuer! Nu blev jag ännu mer nyfiken på "Mannen mellan väggarna" än tidigare - har haft med på att-läsa-listan länge.

    SvaraRadera
  2. Tack! Vad glad jag blir att du tycker om dem! :)
    Ja, läs den - du kommer inte att ångra dig...

    SvaraRadera