torsdag 24 augusti 2017

Bakom Boken - "Pappas pojke"

Intervju med Emelie Schepp



Denna intervju är en telefonintervju, eftersom Emelie hade fullt upp och inte hann ses.

Jag har dock träffat Emelie tidigare och läst alla hennes böcker, men det är mycket jag inte vet om henne.

Vem är hon egentligen, BakomBoken?








Tre ord för att beskriva dig själv?

Glad, målmedveten och velig.


När i livet började du skriva?

Jag har skrivit i en eller annan form hela livet. Jag har skrivit mycket dagböcker, deltagit i olika tävlingar i lokaltidningen, jag har skrivit en pjäs och filmmanus. Man kan säga att text och skrivande alltid har legat som en röd tråd genom mitt liv, men just att skriva en bok kom in först år 2012.


Vad hände 2012 som gjorde att du bestämde dig för att skriva en bok?

Jag hade arbetat som projektledare inom event och reklam under 10 år. Jobbat med texter i olika former, men hela tiden varit begränsad i mitt skrivande pga utrymme och sammanhang. Efter tio år kände jag att jag ville göra någonting nytt i livet, byta karriär. Jag ville fortsätta skriva, men visste inte i vilken form. Jag började titta runt och hittade en annons om en kurs i att skriva filmmanus. Jag gick den kursen i Örebro och lärde mig massor om film och att skriva. Därefter skrev jag två stycken filmmanus som jag skickade in till olika produktionsbolag i Sverige och hoppades på att jag skulle kunna bli manusförfattare. Men kort därefter läste jag en artikel i Dagens Industri om Peter Dalle som berättade att det var svårt att få finansieringsstöd och det fick mig att tänka om:
Om självaste Peter Dalle hade svårt att finansiera sina filmer, hur skulle då jag lyckas? Jag beslutade mig för att ändra fokus och bytte tanken på ”film” mot ”bok”. Så i maj 2012 satte jag mig istället ner och skrev en bok.


Har tanken på att en dag skriva en bok varit en dröm hos dig?

Jag har aldrig tänkt att jag skulle bli författare. Att skriva en bok var ingen barndomsdröm, utan något som växte fram hos mig. Det är det som är roligt med livet. Att man måste prova sig fram innan man hittar vad man verkligen vill göra. Då jag skrev min första bok hade jag ju ingen aning om hur det skulle gå. Jag hade såklart en förhoppning att det skulle gå vägen, men det vet man ju aldrig innan. Det är en chansning man gör.


Hur fick du själva idén till boken och karaktären Jana?

Jag läser mycket böcker och tittar mycket på film, men tyckte att det saknades en stark kvinnlig karaktär. Jana är fysiskt stark och komplex. Hon är formad av sina tidigare upplevelser som hon förträngt. Jag ville skapa en kvinna som var udda, utan att för den skull ha någon diagnos. Jag ville skapa en karaktär som hade formats till någon, pga något hon varit med om tidigt i sitt liv. Först visste jag inte alls vad Jana skulle ha varit med om, men sedan så läste jag en artikel i Aftonbladet om barnsoldater och då med ens föddes historien…


Hur ser din skrivprocess ut? 

Jag blir mer och mer strukturerad för varje bok. Tid är den största utmaningen för mig som författare. Jag måste vara otroligt strukturerad med min tid, men också med upplägget av berättelsen. Jag gör först ett utkast som jag jobbar med i nästan tre månader. Där går jag väldigt noga igenom karaktärerna och deras utveckling, de stora händelserna samt sk ”turning points”. Sedan har jag en synopsis på cirka 30 sidor när jag är klar med den. Då är jag rätt säker på berättelsen.
Därefter börjar jag fylla i med ord, dialoger, scener och så vidare. När jag skrivit ett första utkast kan det vara så att berättelsen har ändrat sig. Att det tagit en annan vändning under skrivandets gång än jag tänkt mig från början. Oftast är det mycket bättre, och då få jag tänka om igen. Jag skulle vilja säga att jag genomgår olika faser medan jag skriver.
När jag började planera för bok 4 ”Pappas pojke”, hade jag som idé att jag ville skriva om en pojke som försvann. Men jag ville ha en annorlunda tvist. Som grundidé låter detta ganska lätt, men att omsätta det i praktiken är mycket svårare. Det gäller att läsaren köper det och då får man tänka till lite extra.
Sammanfattningsvis kan man säga att första och sista meningen i mina böcker är gjutna i sten. Det lägger jag allra mest tid på. Däremellan är det lite brokigt.


Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?

För mig tar det drygt ett år.


Känner du att det är en rimlig tid för dig, eller blir du stressad?

Jag har blivit mer och mer stressad, ju mer populär serien har blivit i Sverige och utomlands. Tiden är min största utmaning när jag skriver en bok. När jag skrev den första boken, så skrev jag den på kvällar och helger. Jag hade inga som helst krav från någon. Det var bara min man som visste att jag skrev, ingen annan. Jag ville skriva i lugn och ro, vilket gjorde skrivandet väldigt lustfyllt.
Till skillnad mot nu, när jag ska sätta mig ner och tänka igenom bok 5, så har jag ett mycket större ansvar. Det går inte att hålla hemligt längre att jag skriver och jag får alla de där frågorna från människor som undrar hur det går. Idag har jag ett ansvar mot mig själv som författare, att utvecklas och bli bättre, ett ansvar mot mitt förlag som tror på mig och har investerat i mig, samt ett ansvar mot alla läsare som vill att karaktärerna ska utvecklas, att det finns ett driv och att de ska lockas av att vilja läsa mer.


Vad vill du att läsaren ska ta med sig när de läst klart dina böcker?

När jag skriver försöker jag tänka att man ska ha en skön känsla när man slår igen boken. Man kanske inte kommer ihåg mitten, eller saker som hände i början, men jag vill att läsaren ska bära med sig slutet och komma ihåg det. När boken är slut ska läsaren vilja läsa mer.


Vad det självklart att Jana skulle bli åklagare och inte polis?

Ja, det var ett medvetet val. Jag visste att Jana skulle bryta mot lagar och regler, och att hon är så pass noga med att hålla sin mörka bakgrund hemlig. Jag ville göra det extra svårt för henne genom att hon jobbar som åklagare med att upprätthålla lagar och regler i samhället.




Hur mycket av dig själv finns i Jana?

Ju fler böcker man skriver, ju mer börjar man ju analysera sig själv i alla karaktärer och det är lite roligt. Likheten mellan mig och Jana är att jag är en väldigt stor ensamvarg. Jag trivs med att vara ensam. Jana är en person som inte alls söker sig till sociala sammanhang eller har vänner som hon sitter och fikar med på stan. Jag är likadan. Men därefter slutar våra likheter.


Böckerna innehåller mycket våld. Vad har du för relation till detta?

Jag har alltid drömt att jag klättrar på fasader, hoppar mellan hustak och slåss. Jag upplever mycket våld i mina drömmar. Jag har aldrig gått någon kurs i självförsvar eller liknande. Allt kommer ur nyfikenheten, hur slåss man och varför, vad är det som driver Jana att ta livet av någon som hotar henne? Jana går ju inte runt och dödar oskyldiga, hon har ju alltid ett syfte när hon tar livet av någon.


Hur många böcker kommer det att bli med Jana?

Jag vet inte. Jag har många fler historier i huvudet som jag vill skriva ner, men jag vet inte exakt hur många fler böcker det blir i den här serien. Däremot kan jag säga att det blir minst två böcker till.


Vad tycker du är jobbigast att skriva?

Det jobbigaste är att få ner alla ord. Jag kan ha en bra grundidé, men det tar så lång tid att få ur sig alla ord att fylla boken med. Jag tycker det är roligt att redigera. Då vet jag att varje liten förändring gör berättelsen ännu bättre. Jag tycker också om att sitta och spåna på ”vem ska dö nu och varför?” och ”hur ska Jana utvecklas i den här boken och varför?” Men mellanperioden är den jobbigaste.


Vad tror du är din styrka som författare?

Jag har fått höra att jag är duktig på att skriva sceniskt/filmiskt, att vara handlingsdriven, att inte måla ut alldeles för mycket och att skriva om en karaktär som många fascineras av – någon man både kan älska och hata.



Vad är du mest nöjd med av det du åstadkommit hittills?

Jag är mest nöjd med att jag vågade kavla upp armarna och ge ut på eget förlag, när förlagen inte ville ge ut boken. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig varit där jag är idag.


Vad är den vanligaste missuppfattningen om dig?

Många brukar säga ”hur kan du som ser så oskyldig ut, skriva så hemska böcker?” Annars vet jag inte om någon missuppfattar mig direkt. Det kan ju vara lätt att bli missuppfattad idag genom den bild vi ger i sociala medier, men jag hoppas verkligen att jag kan få fram en sann bild av mig själv även där.



Hur lyckades du ta steget från egenutgivning till bokförlag med kontrakt utomlands?

Jag lyckades eftersom jag trodde så mycket på själva berättelsen om Jana. Jag förstod tidigt att om jag vågar gå ut och prata med läsarna och sätta boken i handen på dem, så kan det finnas en stor sannolikhet att de i sin tur rekommenderar boken. Och det var det många som gjorde. Jag sålde många böcker under kort tid. Det i sin tur gjorde att de förlag som upptäckte boken via sociala medier och hörde ryktensvägen att ”den här boken ska ni läsa” – de kontaktade mig direkt.
Kort sagt: En stark tro på berättelsen och väldigt mycket jobb gjorde att förlagen fick upp ögonen för mig.


På vilket sätt har ditt liv förändrats sedan du började skriva?

Att jag i dag får hålla på det jag älskar mest, att skriva. Jag känner mig så ödmjuk och tacksam för att jag kan gå upp på morgonen och bara sätta mig och skriva. Min man jobbar också heltid med mina böcker, vilket även har förändrat vårt gemensamma liv. Att få dela den här framgången med honom är en otrolig känsla. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, så jag försöker verkligen ta vara på detta nu och satsa mer än 100% för att skriva om Jana.


Vad är ditt främsta råd till någon som just skrivit ett manus de vill få utgivet?

Var självkritisk! Jag vet att när man har fått klart hela manuset så tänker man ”äntligen är jag klar” – men det är då det stora jobbet börjar! Har man möjlighet ska man definitivt ta hjälp av en lektör eller en redaktör som kan läsa igenom manuset innan man skickar in det. Har man inte den möjligheten – skicka in det ändå. Leta upp de förlag som är framgångsrika inom den genren som du har valt. Var tydligt med vad du har tänkt med ditt manus och ditt författarskap, om det är en serie – berätta hur många böcker du har tänkt skriva.
Får du ett nej – ge inte upp! Det är bara att kavla upp ärmarna och göra om! Det finns författare som får kämpa i flera år innan de tillslut blir utgivna.
Har man lagt ett eller flera år på ett manus och jobbat hårt ska man också kämpa för att se till att det kommer ut. Om man inte hittar något traditionellt förlag, så finns det massor av alternativa förlag, hybridförlag, e-böcker, egenutgivning. Det finns många olika vägar att kunna komma ut med sin text.


Vad utmärker en bra bok?

En bra bok har; en fängslande inledning, ett driv som gör att jag vill vända blad, intressanta karaktärer och ett bra slut.


Vad är din favoritbok / författare?

Jag läser mycket och kommer nu precis från Crimetime Gotland. Så jag vill därför tipsa om två böcker därifrån: ”Vem är Evan Smoak?” av Gregg Hurwitz, samt ”Hetta” av Jane Harper.
Jag träffade Gregg och pratade länge med honom då våra historier visar sig vara väldigt lika. Han skriver om en man som vid 12 års ålder utbildades till lönnmördare. Jag läste hans bok och den är bra!
Jane Harper har gjort internationell succé och är en ödmjuk författare. Hennes thriller utspelar sig i Australien och handlar om mörka familjehemligheter. Dock har jag inte hunnit läsa hennes bok än, men jag tipsar ändå.


Framtidsdrömmar / planer?

Den närmaste drömmen är att boksläppet av ”Pappas pojke” ska gå bra (släpps augusti 2017). Sedan planerar jag förstås att fortsätta jobba med serien om Jana och skriva fler böcker om henne.
En större dröm, som har växt fram genom åren som författare, är att Jana blir film eller teveserie. Det finns intresse, och jag håller tummarna för att drömmen ska bli verklighet.



Kontakten med Emelie:

Jag har träffat Emelie flera gånger på Bokmässan och pratat. Mitt intryck av Emelie är att hon har en enorm utstrålning och energi. Jag upplever henne otroligt driven och duktig, samtidigt som hon är ödmjuk och väldigt trevlig.





Vill ni veta mer om Emelie, gå gärna in på hennes hemsida:
https://www.emelieschepp.se/


Stort lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books



Har ni missat min recension av boken på Instagram?

Här kommer den igen:


Författare: Emelie Schepp @emelieschepp 
År: 2017
Sidor: 394
Genre: Kriminalroman

Handling:
Här kommer nu den 4e boken om åklagare Jana Berzelius i Norrköping. Den här gången handlar det om en försvunnen liten pojke. Pojken ringer till sin pappa och berättar att det är någon i huset, därefter bryts samtalet. Pappan skyndar hem, finner sin hustru död och sin son försvunnen. Polisen kopplas in och Jana leder förundersökningen. Hon jobbar tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander, som vi också känner sedan tidigare böcker. Mia Bolander har träffat en man, men beter sig fortfarande fel och illa på många sätt. Som läsare blir man ständigt irriterad på henne. En underbar karaktär man "älskar att hata". Samtidigt sitter Danilo Pena, Janas barndomsvän och idag bittra fiende, i häktet. Per Åström är utsedd till att vara åklagare, vilket Danilo inte vill acceptera. Han vill ha Jana och han är villig att göra vad som helst för att få det. Och han gör det också…
Jana och Per kommer allt närmare varandra. Ska Jana äntligen våga sig på att ha en normal relation? I den här boken kommer en annan del av Jana fram, som gör att läsaren blir än mer fäst vid henne.
Vem är det som tagit pojken och varför? Kommer han att hittas innan det är för sent…?
Jag tycker att denna bok är den bästa hittills. Språket blir bara vassare, upplägget /sättet som historien berättas är lysande. Alla lösa trådar knyts ihop på ett finurligt sätt i slutet. Upplösningen av fallet är brilliant. Själva slutet är perfekt. Boken är nästan på 400 sidor, men inte en gång dippar handlingen - en riktig bladvändare. 📖 Läs den! 😊📚

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar