måndag 10 juli 2017

Bakom Boken "Se upp med vad du önskar"

Intervju med Eva Swedenmark


Eva bjöd hem mig till sin bostad i Stockholm, där vi fikade och pratade. Så trevligt! 😃

Jag har läst och recenserat hennes första bok om "De fyras gäng", men hon har nu även kommit ut med den andra boken "Se upp med vad du önskar" (vilken jag ännu inte läst).

Eva har skrivit otroligt många böcker och har en enorm erfarenhet av hur det är att vara författare.

Så, vem är hon egentligen, Bakom Boken (böckerna)?





Tre ord för att beskriva dig själv? 

Lekfull, eftertänksam och livsbejakande.

När i livet började du skriva? 

Jag har jämt skrivit. Mitt drömyrke var journalist. (Även författare - men det sa jag aldrig till någon). Jag växte upp på en dagstidning där min pappa var annonschef och kolumnist. Att bli journalist kändes självklart, men yrkesvägledaren i skolan tyckte att jag kunde bli akademisk sekreterare eftersom jag var duktig på språk. ”Man måste ha så vassa armbågar om man ska bli journalist”, påstod hon och trodde tydligen att jag inte hade det. Jag gav efter, åkte till Stockholm och började läsa franska. Men parallellt började jag skriva för studenttidningen och sedan jobbade jag som journalist i en massa år.

Hur kom den första boken till? 

Jag blev mer och mer trött på journalistik och kände att jag ville skriva något annat. I början på 90-talet var jag och en vän till mig, Annica Wennström, på Bok & Bibliotek för att intervjua författare. På kvällen satt vi och drack vin och pratade om livet samt våra drömmar. Där och då lovade vi varandra att börja skriva egna böcker. När vi sedan kom hem sade vi till vår tredje arbetskollega, Maria Herngren, att nu har vi bestämt att vi tre ska skriva böcker tillsammans. Vi ska skriva barnböcker och deckare. Vi började dock med en debattbok ”Krossa glastaket – en makthandbok för kvinnor”. I och med den såg vi att vi kunde skriva ihop. Vi fick stipendier och det gick jättebra. Därefter skrev vi en barnbok som direkt gavs ut av Alfabeta förlag.

Vem var Emma Vall?

Vi ville inte berätta att vi var tre journalister som skrev ihop, därför hittade vi på det väl genomtänkta namnet Emma Vall:
(Emma står för Eva, Maria, Musketöserna, Annica och Vall står för Sundsvall)
Vi gav ut en deckarserie under den pseudonymen. Vi lyckades vara hemliga i två böcker, sedan kunde vi inte hålla tyst längre - vi var helt enkelt för stolta över böckerna!
Totalt skrev vi tre tillsammans fem deckare för vuxna, fyra ungdomsdeckare, tre barndeckare, en barnbok och en debattbok. Alla böcker kom ut under 90-talet och början av 2000-talet. Vi hade så ofantligt roligt då vi skrev ihop. Vi bevisade för andra att ”flickor visst kan leka tre”.

Är det lättare eller svårare att skriva tillsammans med andra? 

Jag älskar samarbete i olika former. När jag jobbade som journalist jobbade jag tillsammans med andra. Även när jag skrev teater tillsammans med min pappa eller min man. Jag gillar att jobba ihop med folk, men jag gillar också ensamheten för då skriver jag annorlunda, då har jag min egen röst.

Vad är ”din egen röst”? 

Den rösten kommer djupare inifrån mig. Jag lyssnar till mitt inre och till vilka ”röster” som pratar med mig. Röster inom mig som uppmanar ”skriv min historia”. Speciellt tydligt är detta då jag har skrivit ungdomsromaner. Trauman från min barn- och ungdom som har etsat sig fast i mig och som jag visste att jag en dag ville berätta om. När jag väl började skriva, så exploderade det böcker ur mig. Så höll jag på jättelänge. Dessa böcker var bara jag, min egen ton.

Hur många böcker har du skrivit totalt som blivit utgivna? 

Förutom de böcker vi skrev ihop, började vi alla skriva egna böcker också parallellt med detta. Så det blev en väldig massa böcker. Jag tror att jag har skrivit och gett ut ungefär 37 stycken böcker fram till idag.


Vilken bok/serie av alla böcker du skrivit ligger dig varmast om hjärtat? 

”Frusna ögonblick” är en väldigt viktig bok för mig. Det är den första boken av två om Gabrielle som handlar om livet på gymnasiet när jag var ung. Dessa böcker kom ut runt 2005.
De handlar om hur det var att börja i en ny gymnasieklass och inte känna någon. Jag kommer från en familj där jag blev respekterad för var jag tänkte. Hemma pratade vi jättemycket böcker, politik, liv. Jag var van vid att folk lyssnade på vad jag sa. I skolan lyssnade ingen och ingen var lik mig. Ingen brydde sig om vad jag tänkte och tyckte. De såg bara ytan. Jag var ganska olycklig. Tills jag hittade mina vänner som också ville skriva. Att hitta besläktade själar. Det skriver jag om i boken.
Jag har fått jättemycket feedback från ungdomar som kände igen sig i dessa böcker.


Något du ångrar som du har skrivit? 

Nej. Absolut inte. Allt står jag för och är stolt över. Sedan kanske jag inte skriver idag som jag skrev i början. Men mina böcker är mina barn, jag är mycket stolt över dem!

Hur ser din skrivprocess ut? 

Inspirationen bara flödar. Allt kommer till mig som bilder. Jag har flera böcker på gång samtidigt. Det är olika trådar, jag kopplar bara om. Det tycker jag bara är väldigt kul. Jag har inga problem med att hålla på med många olika saker samtidigt.
Jag skriver väldigt mycket på känsla. Jag vet ungefär. Men jag har ingen färdig handling. Jag går upp varje dag och skriver, men jag har ingen fast struktur. Jag känner i texten när något ska hända, det känner jag medan jag skriver.
Det enda undantaget är då jag skrev ”Själen har inga rynkor” och hade två månader på mig att redigera klart texten. Då bestämde jag hur många tecken jag skulle göra varje dag och höll mig strikt till denna plan.
Men när jag skriver ihop med andra måste vi naturligtvis bestämma en plot som vi följer i stort. Då blir skrivandet mer planerat.

Hur ofta skriver du? 

Jag är i princip aldrig ledig. Jag skriver jämt. Är piggast på förmiddagen. Jag skriver varje dag. När jag är inne i lämningsskede skriver jag bara på en berättelse, men annars blandar jag och skriver på flera berättelser samtidigt.

Vad har du för utbildning i att skriva? 

Jag har inte gått några kurser, jag är självlärd. Det jag lär mig mest av är att läsa. Att läsa mycket är den bästa författarutbildningen.

Har du någon som du bollar dina texter med innan du skickar in dem till förlaget? 

Nu arbetar jag med en skrivgrupp, vi är fem stycken. Vi läser varandras texter och kritiserar ganska hårt. Vi tillämpar en snäll kritik, men är väldigt raka. ”Skrivrum” kallar vi oss för. De är mina lektörer.
Sedan läser även mina döttrar alla mina texter. De är väldigt stränga.

Finns det något som du inte skulle skriva? 

Jag har skrivit poesi, men det blev inte särskilt bra. Jag har inte riktigt tålamod till det.
Jag har aldrig haft en man/pojke som huvudperson i någon av mina böcker. Jag kommer heller aldrig ha det, vad jag känner idag Jag har så mycket kvinnor i mig. Männen får inte ta för mycket plats. Precis som i mitt riktiga liv. Jag tycker att män i mitt liv har varit så skrymmande och tagit så mycket plats och energi.


Vad får dig att lägga bort en bok? 

Om det är ett platt språk. Om handlingen inte håller ihop. Boken måste tala till mig. Jag letar efter mänskligheten. Ett sätt att förstå mig själv och mänskligheten bättre. Jag läser inte ut böcker som jag tycker är tråkiga.

Upplever du att det är stor skillnad att vara författare idag mot när du började? 

Det är mycket hårdare. Mycket svårare att komma in på förlag och bli antagen idag mot på 90-talet. Idag finns det så mycket regler hur allt ska vara. Idag är det en helt annan kultur. Samtidigt finns det många andra möjligheter idag, egenutgivning och sådan är lättare.
Jag tror förlag idag tänker väldigt mycket om personen går igenom rutan eller inte? Kan hen hålla ett anförande? Går hen hem på en bild? Många författare måste också marknadsföra sig själva. Förlaget gör inte så mycket. Idag ska man finnas med överallt.

Författare kan vara ett ensamt yrke, hur ser din kontakt med omvärlden ut? 

Jag tycker om Instagram och Facebook, och finns med där. Tidvis bloggar jag flitigt. Det passar mig bra. Jag gillar det. Det blir som min egen värld som jag skapar. Min kontakt med omvärlden.
Jag tycker även det är kul att komma ut och prata om mina böcker.
Som barn- och ungdomsförfattare har jag besökt en massa skolor runt om i Sverige. Vi hade ett bokprojekt tillsammans med en 5e klass bestående av barn med både svensk och flykting-bakgrund i Sundsvall. En del kunde knappt svenska. Sedan fick de vara med på bokmässan med sin bok. Så kul! Vi har även haft deckarskola med några femteklassare. Sånt tycker jag om. Det inspirerar. Jag tror att alla kan skriva och har någonting att berätta, bara de får en möjlighet.


Hur föddes böckerna om ”De fyras gäng”? 

Nu senast var det äldre kvinnors ”röster” som kom till mig och undrade om de blivit osynliga för omvärlden, och på så sätt föddes böckerna om de fyras gäng. Tanken om ”istället för att göra slut med sina tråkiga vänner, kan man få dem att börja njuta av livet?” föddes.
Jag har svårt att relatera till ålder. Jag känner mig tidlös och har lätt att umgås oavsett ålder. Jag är alla mina åldrar på en gång. Jag vill inte bli grupperad efter ålder, det gör mig så arg. Jag började skriva mest för min egen skull, för att få ur mig dessa känslor.
Eva Åkerlind ville genast ge ut den och sedan har det rullat på. Två böcker har kommit ut och den tredje boken ska komma ut under 2018. Men den har jag inte skrivit än.

Vad skriver du på just nu? 

Just nu håller jag på med att skriva på en annan bok som ska bli en serie ljudböcker som också handlar om livet efter 60. Första boken heter ”Själen har inga rynkor”. Den ska komma ut under hösten 2017. Den är allvarligare, men innehåller ändå lite humor.
Jag hör om så många kvinnor som livet förändras för. Jag vill att mina böcker ska vara uppviglande. Känn inte att du är gammal och trött. Se utanför dig själv. Allt kan hända om du bara vill. Var inte rädd. Våga. Leta efter äventyr.

Har du någon mer bok som kommer ut till hösten 2017? 

I november kommer ”Paris Passion” på Oberoende förlag. Jag bodde i Paris 1969. Det handlar om mitt eget liv, om en ung kvinna i Paris. Den psykoanalytiska resan om hur jag hittade hem till mig själv, utan att hänga upp mig på någon annan människa.
"Paris Passion" har jag skrivit på i flera år och skrivit om flera gånger. Ändrat formen och provat olika sätt att skriva den.

Vilken författare ser du själv upp till? 

Den jag älskar mest är Nina Bouraoui, en fransk författare som är 50 år och skriver om sin uppväxt i Algeriet och Frankrike. Speciellt hennes bok ”Pojkflickan” är fantastisk! Hon kommer få nobelpriset en dag, det är jag säker på!
Jag älskar även att läsa dystopiska ungdomsromaner, bland annat Virginia Roth. Det säger väldigt mycket om vår värld nu. Hur det skulle kunna bli. Allt är möjligt. T ex Hungerspelen, Divergent. Hela min familj läser dessa böcker.

Hur ser du livet om 5 år? 

Jag hoppas jag har samma liv. Ännu friare, skriva ännu mer, leka ännu mer med mina barnbarn.
Efter min skilsmässa var jag olycklig och bestämde jag mig för hur jag ville ha mitt liv. Jag lever det liv som jag bestämde att jag ville ha. Bättre kan jag inte ha det. Jag har alla nära som betyder något - barn, barnbarn och skrivkompisar.

Har du något du längtar efter att göra? Framtidsdrömmar? 

Nej, jag gör det jag längtar efter när det kommer. Jag är impulsiv och spontan. Styrs av mina känslor.
Jag har inga specifika drömmar annat än att leva det liv jag lever. Omgiven av mina nära och kära.
Jag älskar att mina böcker kommer ut och blir lästa.
Jag lever i ett glatt rus nu när våra gamla böcker kommer ut och blir ljudböcker. De går jättebra. Det är häftigt. Böckerna får nytt liv.
Jag vill bara skriva och leva i den värld som är min, läsa, resa och njuta.





Mötet med Eva:
Mitt intryck av Eva är en varm och härlig person. Hon utstrålar en glädje och en trygghet, samtidigt som hon är väldigt klok i allt hon säger. Hon inspirerade mig mycket!



Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books



Har ni missat min recension av den första boken på Instagram? 

Här kommer den igen:

Titel: Om ni inte börjar leva gör jag slut

Författare: Eva Swedenmark @evaswedenmark 

År: 2017 (2016)

Sidor: 190

Genre: Feelgood, "mappie-lit"

Handling:
Det här är den första boken i en serie om "de fyras gäng". Det handlar om ett gäng väninnor (Garbo, Pamela, Anita och Ingalill) som är runt 60 år och mest ses för att gnälla, tills en av dem får nog. Garbo kräver att de alla ska berätta om sina hemliga drömmar och sedan ska de övriga hjälpa till att förverkliga den. Först är de tveksamma till förslaget, men allt eftersom lever de alla upp allt mer. Vad som börjar rätt oskyldigt blir vildare och mer galet än någon av dem någonsin kunnat drömt om! Det är en härlig liten bok, lätt och behändig att bära med sig. Full med underbar humor och glädje. Jag tycker det är roligt med lite äldre kvinnor i huvudrollerna. Lättläst och underhållande, då du bara vill koppla av och njuta för stunden. 😊📖

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar