måndag 17 juli 2017

Bakom boken - "Laboon"

Intervju med Henrik Tord





Jag tog en fika med Henrik nära vattnet. Han var i full färd med att måla om sitt hus (därav färgen på händerna), men tog en paus för att träffa mig. Vilket jag är mycket tacksam över!

Jag har läst och recenserat hans bok Laboon. Boken är otroligt bra, vilket gjorde mig extra nyfiken på författaren.

Vem är han egentligen, Bakom Boken?





Tre ord för att beskriva dig själv?

Nostalgisk, driven och känslomänniska.

När i livet började du skriva?

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att bli författare. Jag började skriva ganska tidigt. I mellanstadiet skrev jag poesi. Jag vann sedan ett poesipris när jag gick i gymnasiet i Dalarna och var med i en tävling. Jag var även med i ett band och skrev låttexter.


Vad var det som fick dig att gå över från poesi till prosa?

Jag var inne på dikter väldigt länge. Det var det jag började med att skicka in till förlagen. Sedan började jag skriva noveller. Jag blev inspirerad av Raymond Carver. En författare som skrev både dikter och noveller.

Vad har du för skrivutbildning?

Jag gick på författarskola på Skrivarakademin ca år 2002-2003 och hade Erik Grundström som lärare. Vi fick bra kontakt och han tyckte om hur jag skrev.

Hur kom din första bok till?

Jag hade som mål att innan 30 skulle jag skriva en bok. Men så blev det inte. Dock blev jag antagen med min första bok, Kum, innan jag fyllde 40.
Jag höll på att skriva på ett annat manus i flera år före Kum. Det var en mörk barndomsskildring, inte en thriller. Jag skickade in det manuset till flera förlag, men ingen ville ge ut den.
Dock fick jag en förfrågan från ett litet förlag i samband med att Kum skulle ges ut. Men eftersom jag inte ville ge ut två böcker samtidigt på två olika förlag, lät jag det första manuset vila. Så det ligger fortfarande i byrålådan och väntar på utgivning.

Hur fick du ditt första bokkontrakt?

Jag brukade skicka in mina alster till Erik Grundström och han gav mig kommentarer. Jag skrev om min text och därefter skickade jag in till förlagen. Men när han läste manuset för Kum tyckte han att det var så bra att han skickade det vidare till Ordfront förlag, som antog det efter en omskrivning. Jag har tackat Erik i en av mina böcker för detta.


Hur långt har det tagit från idé till färdig bok?

Kum började jag skriva på 2008 och den kom ut år 2012, ca 4 år alltså.
Den var kanske 600 sidor i bruttotext för att sedan kapas ner till ca 500 sidor.
Lasaros tårar tog lika lång tid, ca 4 år. Medan Laboon endast tog 2 år. När jag skrev den sade jag upp mig för att kunna sitta och skriva effektivare. På så vis hade jag mer tid och det kunde gå fortare.


Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver oftast slutet först. Jag tycker det är viktigt att ha ett ganska tydligt slut klart i tidigt stadium. Sedan kan slutet dock förflytta sig, så det kanske inte riktigt blir den sista scenen, men i princip. Jag skriver ju inte kriminalromaner där man löser en gåta, utan snarare ett mörkt ödesdrama där olika levnadsöden kolliderar. Det blir ett tydligt crescendo. Slutet är ganska ofta nyckeln för hela berättelsen.

Gör du så även när du läser en bok, läser slutet först?

Gör inte alla det?  😉 haha

Och efter du har skrivit slutet, vad gör du då?

När jag har slutet så skriver jag en början och därefter några nyckelscener.
Jag skriver även en synopsis så jag har en struktur, men även personporträtt av nyckelkaraktärerna. Jag kommer alltid till målet, men visst överraskar boken mig titt som tätt även om jag hela tiden går mot mitt tänkta slut.
Första utkastet av manuset gör jag bara på datorn, men när jag ska korrekturläsa skriver jag ut och läser mer noggrant. Jag tycker att det är lättare att sitta med papper då.

Hur mycket skriver du per dag?

I Singapore var jag tjänstledig ett år, då skrev jag 3 timmar på fm och 3 timmar på em varje dag.
När jag är hemma och har mycket på mitt vanliga jobb, då är det svårare att få till så många skrivtimmar.

Hur fick du idén till boken Laboon?

Jag läste om en indonesisk tjej som kom tillbaka till sin familj flera år efter tsunamin och det gav mig inspiration. Men jag ville istället ha en svensk som huvudperson till Laboon, då det är en laddad och tragisk händelse för oss svenskar. Själva grundmeningen i boken var när jag började skriva att ”när saknaden är så stor att man fyller den med vad som helst”. Det finns ett djup i boken, även om den är spännande och väldigt våldsam på vissa ställen.
Vad gäller slutet så ville jag att känslan skulle bli lite positivt i alla fall. Själva tsunamin är en sådan traumatisk händelse för så många människor som blev berörda av detta på ett eller annat sätt. Jag kände att det var tvunget att finnas något slags hopp i slutet.


Du skriver stundvis väldigt brutalt, men å andra sidan är du väldigt känslomässig och insiktsfull i personernas känsloliv. Hur hittar du balansen?


Jag gillar kontrasten. Jag gillar att det är väldigt raspigt på ytan, men samtidigt väldigt känslosamt på insidan. Det enda vi styrs av är ju känslor i grund och botten. Oftast avsaknaden av och sökandet efter kärlek. Och alla är vi produkter av vår miljö och vår historia, vilket gör att vi agerar på olika sätt.



Du har inte funderat på att göra en relationsroman då du är duktig på att beskriva känslor?

Jo, det har jag faktiskt. Jag tycker dock om kombinationen av att det är en spänning i det jag skriver, men visst. Vi får se.

Vad tycker du har varit jobbigast att skriva?

Den första boken var påfrestande för den handlar om barn som far illa och det tyckte jag stundtals var jobbigt att skriva om. Jag har barn själv. Men jag skrev av ren frustration över hur vi människor är kapabla till att behandla varandra så illa.

Vad är din styrka som författare?

Jag skriver bra slut. Jag lyckas få till de sista kapitlen och formulera de sista raderna på ett vackert sätt. Jag lägger mycket tid på det och tycker nog att jag är bäst på just detta. Tycker i och för sig även att jag är bra på personporträtt och skildra inre konflikter som vi människor dras med.

Vad tycker du mest om att skriva?

Jag tycker om psykologi och skriver väldigt många delar i kursiv stil där man tänker. Att man agerar på ett visst sätt i en situation, men egentligen tänker något helt annat. Man är i konflikt med sig själv hela tiden.
Sedan tycker jag att det är spännande med raffinerat våld, om man kan hitta på något helt nytt.
T ex att våldet inte ska vara med pistoler, utan andra tillhyggen. Kanske armborst, bambustickor, stenar eller yxa. Det gör det hela ännu mer läskigt, och uppfattas nog mer våldsamt på något vis.

Var gör du din research någonstans?

Vi bodde ju i Singapore nästan i 5 år, så då kunde jag göra allt på plats.
Nu skulle jag inte kunna skriva en bok som handlar om Asien, inte när jag bor i Sverige.
Med Laboon åkte jag upp till Khao Lak och intervjuade personerna och tittade på platsen när jag höll på att skriva boken. Jag kom även till Thailand 2004 några dagar efter tsunamin, så jag upplevde kaoset efteråt – men vi slapp uppleva själva händelsen. Det var många levnadsöden som vi fick ta del av då.

Vem är läsaren av dina böcker?

Både män och kvinnor, från 25 och uppåt, skulle jag tro.
Jag får väldigt fina recensioner. Får höra att mina böcker innehåller väldigt tänkvärda historier. Att jag har mycket socialt engagemang i dem. Och att de är något utöver de klassiska kriminalromanerna.

Är det något du skulle gjort annorlunda idag vis av din erfarenhet?


Jag har skrivit för mycket text. Vilket har lett till att vi har fått kapat mycket. Det är ca 3 månaders jobb som bara slängs bort. Det gäller för mig att bli mer strukturerad, att skriva mer kompakt.

Jag har suttit med flera olika ark tidigare, men har just nu ett program, Scrivener, som hjälper mig. Man får dock inte vara FÖR planerad. Man ska kunna spreta lite, det får inte bli för väloljade berättelser som följer en tydlig mall, tycker jag.

Något som överraskade dig när du väl blev publicerad?

Känslan blev inte så stor som jag väntat mig. Lite antiklimax.
Dock är det coolt att se boken i bokhandeln eller i ett bibliotek. Då slår det mig. Wow! Jag är väldigt stolt över att blivit utgiven. Och att jag fått så fina recensioner. Det mesta har faktiskt varit positivt och det är skönt.

Vad tycker du är en bra bok?

Jag tycker mycket om ett bra språk. Raymond Carver för enkelheten och att han är så bra på de där sista raderna. Hemingway av samma anledning. Även ”Comedia Infantil” av Henning Mankell tyckte jag om på ett annat sätt för det levande och lekfulla språket. Hade ingen aning om att han kunde skriva så. Den handlar om gatubarn i Afrika.
Dessutom gillar jag fristående spänningsromaner. Har svårt för serier som skrivs efter en given mall. Det är trist och förutsägbart.
Exempel på bra spännande romaner: "Den svarta linjen" av Jean Christophe Grangé, "Den hemliga historien" av Donna Tarrt, "In the miso soup" av Ryu Murakami, "Istvillingar" av S K Tremayne, "Patient 67" av Dennis Lehane, "Händelser vid vattnet" av Kerstin Ekman, "American Psycho" av Bret Easton Ellis, "Låt den rätte komma in" av John Ajvide. Just nu läser jag klassikern "Rosemarys baby" av Ira Levin, som jag hittade på en loppis. Verkar lovande.

Din trilogi är färdig, vad skriver du på nu?

Jag skriver på en ny spänningsroman som utspelar sig i Sverige. Den här boken är helt fristående som de andra. Den handlar om det svenska samhället idag-ish (ungefär). Mer vill jag inte avslöja nu - skrivarmagin är så bräcklig.

Kommer det bli en ny serie?

Nej. Jag tycker att serier är så tråkiga, även om det är populärt att göra flera böcker med samma huvudperson. Jag tröttnar på böcker där de innehåller samma karaktärer hela tiden. Svårt att läsa det. Förutsägbart, som sagt.

Har du någon framtidsdröm?

Ja, en dröm är att mina böcker ska bli film. Jag såg dem som filmer när jag skrev. Läs dem så förstår ni.






Mötet med Henrik:

Mitt intryck av Henrik är en enkel och omtänksam person med många kloka tankar. Han är väldigt lätt att umgås med och inte alls så hård och tuff som jag befarat... 😉 En trevlig kille, helt enkelt.



Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books





Har ni missat min recension av boken på Instagram? Här kommer den igen:

Titel: Laboon

Författare: Henrik Tord @henriktord


År: 2017 (2016)


Sidor: 315


Genre: Thriller


Handling:

Boken handlar om tsunamin i Khao Lak 2004. På stranden befinner sig Matti och Sandra med sin nioårige son Viktor. I förödelsen försvinner Viktor, medan föräldrarna överlever och blir tvungna att traumatiserade åka hem utan något svar. Vad hände med Viktor? Har han överlevt eller är han död?Ute på sjön befinner sig en dykbåt med tio passagerare. Dykledare Marko för befälet över gruppen. Han kommer från Sverige, är i femtioårsåldern och har flytt till Thailand för att undkomma sitt gamla liv och det kriminella gäng från vilka han snott en stor del pengar. Den här julen har han hämtat hit sin nioårige son André, som annars bor hos en fosterfamilj. För första gången ska André få lära känna sin pappa, som han alltid längtat efter. Men så sker tsunamin och allt blir kaos, för att undkomma vågorna beslutar de sig för att ge sig iväg med båten längre bort. Plötsligt ser Marko sin chans att undkomma det kriminella gäng som nu är honom på spåren, och tar därför gruppen till en obebodd ö i Burma. Innan de helt lämnar kaoset åker de förbi en liten pojke som flyter på bråte, de räddar honom och tar med honom i båten. Det visar sig vara Viktor som överlevt.Plötsligt befinner sig en grupp främlingar och två barn på en öde ö. En ö där folk plötsligt börjar dö…År 2010 (sex år senare) får så Sandra äntligen samtalet hon väntat på. De har hittat någon de tror är Viktor, nu 15 år. Men är det verkligen han och vad hände på ön?Boken är otroligt spännande och grym, men håller hög klass från början till slut. Starka känslor som leder till fruktansvärda beslut.Det är den första boken av Henrik Tord som jag läst, men det kommer garanterat inte vara den sista. Mycket bra skrivet! Gillar ni spänning och tål våldsamheter - läs den! @ordfrontforlag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar