fredag 2 juni 2017

Bakom Boken - "På andra sidan gatan"


Intervju med Anne Liljeroth



Jag och Anne åt lunch tillsammans på en mysig, lite undangömd, restaurang i Stockholm. 
Anne har skrivit tre böcker, varav jag har läst och recenserat två av dem.


Vem är hon egentligen, Bakom Boken?












Tre ord för att beskriva dig själv?

Jag har ett litet mantra som jag jobbar med som består av tre ord:
Mod - Värme - Omtanke.
Det är mina riktlinjer, jag jobbar mycket med dessa ord och de betyder mycket för mig.

När i livet började du skriva? Vad fick dig att börja skriva?

Skrivit har jag alltid gjort. I skolan skrev jag små berättelser. Sedan har jag jobbat med information och kommunikation i mitt yrkesliv. Men år 2003 blev jag utbränd och sjukskriven. Då kände jag att jag ville göra någonting annat. Jag startade egen firma och ville även fylla på med något som vore bra för mig själv. En kompis tipsade mig om en skrivarkurs, vilket jag tänkte kunde vara roligt. Under min sjukdomsperiod hade jag skrivit mycket i rent terapeutiskt syfte. Jag tog med mig mina texter till skrivarkursen och visade dem för läraren. Han bara tittade på mig efter han läst och utbrast ”det här var bland det värsta jag har läst!”
Jag blev inte alls knäckt av hans ärlighet, utan snarare nyfiken. Jag kände mer; ”Hur gör man då när man skriver? Vad är det jag har missat?”. Jag ville lära mig. Så där och då började min skrivarresa, av ren nyfikenhet.
Efter det läste jag litteraturvetenskap vid Universitetet under ett par års tid för att fördjupa mig i litteratur och jag läste även kreativt skrivande. Under den utbildningen föddes också min första roman.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?

Det tar cirka 2 år för mig att skriva en bok. Från första tanken, synopsis, skrivande och redigering. Det är lika för alla mina böcker.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag är strukturerad. Jag ser över hur veckan ser ut för mig och sedan viker jag tid åt mitt skrivande utefter det. Jag bokar in tid med mig själv i almanackan som är skrivtid.
Jag skriver först en kort synopsis för hela boken. Jag tänker på om jag ska ha långa eller korta kapitel, var boken ska utspela sig, tidsaspekter etc. Sedan gör jag kapitelindelningar efter det, då jag vet hur strukturen ska se ut. Jag skriver ca 10-15 rader om varje kapitel. Så totalt blir det ganska mycket material, innan jag ens har börjat skriva själva boken. När jag känner att jag har en bra struktur – först då börjar jag skriva. När jag har skrivit ca 10 kapitel in i boken, då brukar jag behöva göra om det där igen. För då har det hänt så mycket i boken. Jag har fått lära känna karaktärerna och saker förändras. Jag vet mer om miljöerna, jag vet vad intrigerna ska ta vägen. Det blir inte riktigt som jag har tänkt från början, så då börjar jag om igen med kapitelindelningen. Så fortsätter jag och jobba. Det går lite fram och tillbaka hela tiden.

Jag har ett arbetsrum hemma där jag skriver. Jag skriver sällan bara en timme, jag behöver fler timmar för att kunna komma in i historien ordentligt. En 4-5 timmar på raken är optimalt, då presterar jag många sidor och kan vara effektiv.

Jag känner ingen prestation på att jag måste skriva ett visst antal sidor per vecka. Men när jag börjar närma mig slutet, då kan det kännas skönt att sätta ett mål. Ett datum för att bli klar med det hela. Då, mot slutet när jag har allt klart för mig, kan jag bryta ner det hela och sätta tydliga mål för hur långt jag ska skriva varje dag. Bara för att verkligen bli klar.

Jag kan inte sitta på ett café och skriva. För mycket människor och för mycket liv för min smak. Då blir jag distraherad. Men jag tycker att det ser trevligt ut då man ser andra författare som sitter på caféer och skriver. Själv tycker jag om att sitta hemma och samla alla anteckningar runt mig, helst med stängd dörr och en skylt ”stör ej” utanför. Det gillar jag bäst.


Hur fick du idén till din senaste bok?

Jag besökte en asylförläggning. Jag är nämligen uppvuxen i Skara och ville ha en småstadsmiljö. I Skara skulle ett gammalt sjukhus göras om till asylförläggning. Jag hade arbetat en sommar på sjukhuset då jag var 20 år och det var långvård där. Då kände jag att det var en hemsk och ogästvänlig plats att vara på. Gammalt och dålig lukt. Nu när jag hörde att det skulle bli asylboende tänkte jag på den ogästvänliga miljön och antog att de hade renoverat stället. Jag pratade med en kompis som bodde kvar där, och hon sade att de inte gjort någonting alls åt byggnaden. Hon skulle av en händelse besöka stället och frågade om jag ville följa med, vilket jag gjorde. Jag mötte asylsökande och de som jobbade där. Jag blev så tagen. Allt såg exakt likadant ut som när jag varit ung. Luktade illa. Slitet. Knappt några möbler. Smutsiga fönsterrutor.

Jag kände ett behov av att skriva om detta, berätta hur det var. Men för att boken inte enbart skulle handla om asylboende och flyktingar så blev det en kärlekshistoria.

Vad är skillnaden i skrivandet hos dig om man jämför den första och sista boken?

Jag jobbar hårt med gestaltning. Det som brukar kallas ”show don’t tell”. Men jag är fortfarande på en utvecklingsresa. Nästa bok vill jag ta till nästa steg, och sedan vidare för varje bok så jag hela tiden utvecklas. Jag går inte på några kurser längre, men jag har provläsare som hjälper mig och ger mig råd. Jag använder mig även av en lektör ibland när jag sitter fast.

Vem är läsaren av din bok? Vilken person vänder du dig främst till?

Jag har den vanliga svenska bokläsaren, en kvinna från 35 år och uppåt. Men eftersom miljön är lokal, så är det även många från Skara som läser den. Jag har blivit lite av en lokalkänd författare, vilket är roligt.




Vad vill du förmedla med din bok?

Jag hoppas att man får lite insyn i asylvärden och hur det fungerar. Jag har gjort mycket research angående detta. Mycket är taget från verkliga händelser. Jag hoppas att man lär sig litegrann. Jag tror inte att alla har varit på en asylförläggning.

Boken släpptes i början av 2016, precis då vi hade den stora diskussionen i media om flyktingar och flyktingpolitik. Vilket jag samtidigt tyckte var lite jobbigt, eftersom jag inte ville vara en talesperson för detta. Jag är ingen politiker, jag vill bara påvisa vad som händer i vårt samhälle. Jag hade börjat skriva den här boken två år innan, då frågan inte var stor alls.

Jag har även upplevt att människor undvikit att läsa boken eftersom de inte orkar med att läsa mer om flyktingar. Att det är blivit för mycket. Det var tidningar som inte ens ville skriva om boken för att den kom i just ”fel tid”.

Vad är svårast med att skriva? 

Själva skrivandet och skapandet är otroligt lustfyllt. Det som kommer efteråt, i efterarbetet är det svåraste. När man hamnar i alla jobbiga tankar ”ska jag göra såhär istället, så den blir mer läst?”.

Gör du avkall ibland på din ursprungliga idé till förmån för boken?

Jag hoppas innerligt att jag inte gör det, men jag kan inte helt ärligt svara på det. Det är svårt att veta. Vad är det för böcker som folk frågar efter? Vad är det som folk vill läsa? Det pratas ju jättemycket om det och det är såklart att jag också blir påverkad.

Har du någon favoritförfattare eller favoritbok?

Majgull Axelsson älskar jag. När hon kommer ut med en ny bok så kastar jag mig över den. Hennes språk och hennes sätt att beskriva, det är magiskt.
Jag gillar när det finns ett samhällsengagemang i böckerna. Då jag lär mig lite samtidigt. Ta exempelvis Katarina Wennstam, hon tar ställning och upplyser med sina böcker. Det gillar jag.
Jag gillar när jag blir berörd av det jag läser.

Var hämtar du din inspiration?

Jag får mycket inspiration från alla böcker jag själv läser.

Vad kommer inspirationen ifrån vad gäller karaktärerna?

Jag tar lite från mig själv. Från människor jag känner. Sedan är det också såklart en hel del fantasi. Ibland är det väldigt tydligt i böckerna vem jag har hämtat inspiration ifrån. Om det är tydligt så ser jag till att det är snälla och bra karaktärer, så ingen som känner igen sig kan bli sur.
Det finns även de som tror att jag skrivit om dem, fastän jag inte gjort det. Som hävdar att de är någon av mina karaktärer. Det får man ta som en komplimang.

Vad händer framöver? Framtidsdrömmar?

Jag har flera skrivprojekt på gång samtidigt nu. Det är kul. En historia som grundar sig på min erfarenhet av utmattning, en skönlitterär historia om en kvinna som funderar över ”varför folk mår så dåligt när de har det så bra” och så ett väldigt nystartat projekt med en vän.

Min erfarenhet av utmattning är väl den stora utmaningen eftersom den är så nära, men det är samtidigt spännande. Jag har ju skrivit om det tidigare, bland annat i form av en debattartikel i Expressen som blev väldigt delad.

Ni som är nyfikna kan läsa artikeln här:
http://www.expressen.se/debatt/det-ar-sjukt-att-jobba-sig-sjalv-sjuk/

Som barn ville jag absolut inte bli författare, så det var ingen barndomsdröm. Mer än slump. Men idag, med tre böcker utgivna, känner jag mig som en författare och att detta är något som jag vill fortsätta med. Jag tycker det är så roligt att skriva, jag vet inte vad jag skulle göra annars..?

Något annat du vill lägga till som jag inte frågat om?

Du får gärna berätta att boken kommer som pocket den 15 augusti med nytt fint omslag.



Mötet med Anne:

Mitt intryck av Anne är en fantastiskt varm och härlig kvinna, som verkligen lever upp till sitt mantra. Hon sade många kloka saker och var även nyfiken på mig som person. Mötet kändes mer som ett intressant samtal än en intervju.










Om ni vill besöka Annes hemsida, är adressen:  www.anneliljeroth.se

Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar