tisdag 20 juni 2017

Bakom Boken - "Hemmet"


Intervju med Mats Strandberg


Denna intervju är en mailintervju, eftersom Mats har ett pressat schema.

Jag har lyssnat på Mats när han berättar om sin nya bok "Hemmet" på författarevent, jag läst och recenserat boken på mitt Instagram.


Men vem är han egentligen, han som döljer sig Bakom Boken...







Tre ord för att beskriva dig själv? 

Ängslig, ambitiös, vinterhatare.

När i livet började du skriva berättelser? Har det alltid varit skräck? 

Jag har alltid skrivit historier. Kolla gärna hashtaggen #häxdagsåpa på Instagram, där la jag ut en helt psykotisk saga jag skrev när jag var fem, med häxor och tidsresor och grejer, haha. Men mina första tre romaner var inte alls skräck, utan relationsromaner, och Cirkeln är ju fantasy.

Hur ser din skrivprocess ut? En vanlig skrivdag?

Det är helt olika. Generellt försöker jag få ur mig ett kapitel om dagen när jag skriver första vändan på en berättelse. Sen tar det liksom stopp. Det är ingen idé att ens försöka mer. Men jag arbetar periodvis nästan dygnet runt när jag redigerar. Och sedan försöker jag slappna av när boken är skickad till tryck, men då hinner jag ju plötsligt med ångest över hur det ska gå och om boken är bra, så då brukar jag ofta smygstarta på nästa projekt för att slippa tänka på det, hehe...

Hur fick du idén till boken ”Hemmet”? 

Det var en kombination av olika saker. Dels har jag några vänner vars föräldrar drabbats av demens, dels har jag några vänner som är konstnärer, serietecknare, författare och liknande som försörjer sig inom äldrevården. Det alla hela tiden återkommer till är hur de dementa blir som barn. Och jag började tänka på att jag skulle kunna använda dementa på samma sätt som man brukar använda barn i skräck - eftersom deras gräns mellan fantasi och verklighet inte är lika rigid är det alltid de som först ser spökena, som först får mystiska låtsaskompisar, eller som blir besatta. Därifrån växte berättelsen.


Vilka är huvudpersoner i boken? Berätta om karaktärerna?

Joel kommer tillbaka till sitt barndomshem för att hjälpa sin mamma flytta in på demensboendet Tallskuggan. Där jobbar Nina, hans barndomsvän, som undersköterska. De har inte pratat sedan sitt traumatiska avsked för mer än tjugo år sedan, en händelse som färgat deras livsval sedan dess. Det som händer på Hemmet tvingar dem att återigen närma sig varandra. Förutom Joels mamma Monika får vi också träffa de andra gamla som bor på avdelning D, och jag älskar dem allihop. Till och med Petrus, som har frontallobsdemens.

Vad var jobbigast/svårast med att skriva just ”Hemmet”?

Svårast var att skriva en bok där själva skräckelementet är mer abstrakt. I Färjan var det vampyrer och blodsplatter under en mardrömsnatt på en Finlandsfärja. Det var tydligt från början vad hotet var och karaktärerna hade inte alltför mycket tid för eftertanke. I Hemmet gällde det att hitta punkten där karaktärerna accepterar att något övernaturligt försiggår, och hantera alla de känslor och tankar en sån insikt väcker.

Vad är du mest nöjd med nu i efterhand?

Att jag fick ihop det. Haha, det är så svårt att säga nåt specifikt. Men jag blir så otroligt glad av responsen jag får på sociala medier. Recensionerna har också varit strålande och det är förstås kul, men det känns alltid mer "puh, jag klarade mig". Det är läsarnas feedback som betyder mest.

Vem är läsaren av din bok? / Vilken person vänder du dig främst till?

Jag skriver böcker som jag själv skulle vilja läsa. Jag tror det är det enda man kan göra.

Framsidan på boken – Tankar bakom det arbetet? 



Jag arbetar väldigt nära formgivaren Pär Åhlander, som också är en god vän. Med Färjan var det självklart vilket omslag jag ville ha - en nerblodad korridor med dörrar på glänt - men med Hemmet hade jag ingen tydlig bild. Så fort Pär visade en skiss visste jag att det var exakt vad jag ville ha!

Var hämtar du din inspiration till dina böcker?

Överallt. Ofta handlar det om mina egna rädslor. Min psykolog tycker det är jättebra att jag skriver skräck, haha, så att jag kan göra nåt kreativt av mina katastroftankar.

Kan du själv bli rädd över handlingen av dina böcker?

Jag blev det av vissa scener med Hemmet, den anspelar mycket på sådant jag själv blir rädd av. Dessutom skrev jag stora delar i de djupa skogarna i Vermont där det var lätt att fantisera... men i rädslan finns såklart också en kick över att vara nåt på spåren.

Vad skrämmer människor, inklusive dig själv, mest?

Verkligheten. Donald Trump. Miljöförstöring. Andra människor.


Vad tror du är din styrka som författare?

Jag får ju oftast beröm för mina karaktärer, vilket är kul. Och så tror jag att det märks att jag jobbar med mina slut. Skräckberättelser brukar alltför ofta falla sönder mot slutet, eller sluta alltför abrupt.



Vad vill du att läsaren ska ta med sig då de läst klart boken?

Jag vill att de ska vara tillfredsställda, lätt vimmelkantiga, och ha fått en del nya tankar om liv och död och ålderdom. Och var rädda för att hitta fettfläckar bredvid sängen 😉😱.

Vad utmärker en bra bok?

Bra karaktärer. Det är det viktigaste, oavsett genre. Om jag inte kan bry mig om och engagera mig i dem spelar det ingen roll hur bra ploten är.

Vilken/-a författare ser du själv upp till?

Elizabeth Hand för hennes sätt att skriva om magi och för hennes karaktär Cass Neary, Stephen King för hans blandning av socialrealism och skräck, Chuck Palahniuk för hans cyniska iakttagelser om mänskligheten, Clive Barker för hans vackra och vansinniga världar. Och många många fler.

Har du en favorit-skräck-bok att rekommendera?

Jag älskar Richard Mathesons "I Am Legend" och är väldigt svag för Michelle Pavers "Evig natt".

Framtidsdrömmar/planer?

Härnäst ska jag skriva en ungdomsbok, jobba med filmatiseringarna av Färjan och Hemmet, samt göra en skräckserie med grymma serietecknaren Henrik Jonsson (som bl a illustrerar de fantastiska Pax-böckerna).



Kontakten med Mats:

Jag har träffat Mats flera gånger i boksammanhang (dock missat att ta en bild på oss tillsammans). Jag upplever honom som en snäll, ödmjuk och varm person.
Eftersom Mats har ett pressat schema tog vi beslut att göra denna intervju via mail istället.


Vill ni veta mer om Mats, gå gärna in på hans hemsida:
http://matsstrandberg.se/



Tack för de korta pratstunder vi haft och tack för snabbt mailsvar till denna intervju! Stort lycka till med allt vad du tar dig för i framtiden! 😊
/Brabocker_books



Har ni missat min recension av boken på Instagram? Här kommer den igen:


Titel: Hemmet

Författare: Mats Strandberg @matsstrandberg_ 

År: 2017

Sidor: 339

Genre: Skräck, drama

Handling:

Boken kretsar kring äldreboendet Tallskuggan, de äldre som bor där, personalen som jobbar där och de anhöriga som hälsar på.

Joel har kommit tillbaka till sin hemstad för att se till att hans mamma Monika kommer in på äldreboendet då hon blivit dement och inte klarar sig själv. Joel flyttade till Stockholm då han var ung och har levt ett hektiskt liv, med mycket droger. Egentligen vill han inte alls komma tillbaka, men han är tvungen för mammas skull.

Kvar i hemstaden är Nina, Joels bästa barndomsvän. Hon är gift och jobbar på Tallskuggan. De har inte pratat med varandra sedan deras smärtsamma avsked för många år sedan. När Joel hjälper sin mamma att flytta in på äldreboendet blir de tvungna att mötas igen. Nina kände Monika mycket väl och håller en extra koll på henne. Men ju längre tid Monika är på Tallskuggan, ju sämre verkar hon bli. Helt plötsligt blir hon våldsam och hon vet hemligheter om människor som hon inte borde känna till. Är det verkligen Monika som gör och säger dessa saker? Eller är det någon annan som tagit över hennes kropp? Nu måste Joel och Nina hjälpas åt mot detta okända.

Boken är skrämmande i dubbel bemärkelse, både i det övernaturliga men även i skildringen av att bli dement och beroende av andra. Den är välskriven med bra personskildringar, starka känslor och ett träffsäkert slut. Mycket bra. Läs den! 😊



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar