onsdag 26 april 2017

Bakom Boken - "Natten jag dog"

Intervju med Peter Erik Du Rietz


Denna intervju är resultatet av några samtal över mail, eftersom vi bor för långt ifrån varandra. 

Jag har läst och recenserat boken på mitt Instagram, men jag undrade såklart vem som dolde sig Bakom Boken...

Beskriv dig själv med tre ord! 

Drömmande, faktaintresserad sökare.

När började du skriva?

Jag har alltid haft livlig fantasi och slukade redan som barn nästan allt jag kom över i läsväg. Fanns det inget intressant eller kul att läsa hittade jag på egna berättelser. Under gymnasietiden gjorde jag min ”praktiska yrkesorientering” på Borås Tidning, där jag fick beröm och dessutom flera artiklar publicerade.
När jag gjorde mig redo att rycka in i lumpen hade jag hunnit skriva både noveller och seriemanus (under pseudonym) till Starlet. Det gav lite fickpengar, och därför tackade jag ja när de hörde av sig och frågade om jag ville ha en egen frågespalt i tidskriften. Den hette ”Fråga Patrik” och blev överraskande populär. Under hela min lumpartid erhöll jag min första fasta inkomst tack vare den där spalten. Jag var tacksam över den saken och insåg att det faktiskt gick att tjäna en och annan krona på skrivandet.

Hur ser din skrivprocess ut? 

För min del börjar skrivandet med att jag formar berättelsen i huvudet. Det kan ta veckor eller månader. Jag ser viktiga nyckelscener för min inre syn, försöker leva mig in i de olika miljöerna och fantiserar om hur det skulle kännas att rent fysiskt träda in i dem, ända tills jag upptäcker något som känns så intressant och fantasieggande att jag bara måste skriva om det. Det är också först då jag vet vilken genre det handlar om, det är inget jag bestämmer på förhand. 

Inledningen är alltid en bra början. Den är dessutom viktig eftersom det är den som avgör huruvida läsaren vill fatta min hand och följa med på resan, så den lägger jag förmodligen mest tid på, om man ser till en texts alla delar. 

Jag jobbar utan tidspress och bryr mig inte ett smack om antal ord per dag. Jag önskar ofta att jag kunde skriva mindre på känsla och mer efter en från början genomtänkt mall. Det skulle spara mycket tid. När jag väl kommer igång låter jag det bara flöda, utan att tänka efter alltför mycket. Jag skriver med magen och följer de känslor som verkar vettigast. Skrivklådan kommer när den behagar och när jag väl sätter mig ned vid tangentbordet har jag ett schema att jobba efter. Håller jag mig till det får jag fem timmars effektivt skrivande per dag. 

Jag sitter framför datorn i mitt sovrum när jag skriver. Jag vet nästan alltid hur mina berättelser ska börja och sluta, och jag har några tydliga händelser däremellan dit jag på olika sätt måste komma, även om jag inte riktigt vet hur. Det ger mig en känsla av frihet och gör det roligt att skriva.

Det enda jag har bredvid mig när jag skriver är papper och penna. Där rafsar jag ned tankar och kommentarer som kanske kan användas i berättelsen jag har framför mig på skärmen. Jag samlar dessa anteckningar i ett textdokument på datorn så att jag lätt kommer åt dem, och där har jag också namn på de personer som introduceras under resans gång. 

Det är mycket historisk fakta i din bok, hur jobbar du med den biten?

Faktainsamling är viktig för mig. Ska jag skriva om 1700-talets Göteborg eller Vikingarnas Normandiet vill jag inte sitta och svamla eller bara hitta på. Det vore att håna läsarna och dessutom är jag intresserad av att dyka huvudstupa ned i spännande ämnen. Detta innebär att jag inledningsvis tillbringar mången god dag på Stads- och Universitetsbiblioteken här i byn. När man samlar fakta lär man sig dessutom oundvikligen nya saker, vilket i sin tur ger upphov till tankar och idéer som jag gärna för in i berättelsen. 

Berätta vad du tänker gällande dina karaktärer?

När jag skapade huvudpersonen i Natten jag dog, Carl Cronhammer, började jag med att beskriva situationen i vilken han befann sig. Jag visste naturligtvis vilken sorts person han var, men jag visste inte vem han var förrän han med egna ord började beskriva och förklara den saken för mig. På det sättet får läsaren träffa Carl på ungefär samma sätt som jag gjorde, vilket är rätt häftigt. 
Jag tror att man måste vara lite av en skådespelare när man skriver. Vad känner den här individen nu? Vilka drivkrafter styr vederbörande? Vad har de för motivation? Det gäller att ikläda sig rollen så väl som möjligt, ungefär som med s.k. method acting. Klarar man det brukar resten till stora delar gå av sig självt. 

Om det finns något genomgående drag i mina huvudpersoner är det förmodligen att de är pragmatiskt lagda. De gnäller inte när världen ger dem en käftsmäll, de konstaterar bara fakta och försöker lösa situationen efter bästa förmåga. 

Hur mycket av dig själv finns det i dina berättelser?

Jag är inte intresserad av att skriva om mig själv, det skulle tråka ut mig på mindre än tre minuter. Detta gör att många av mina rollfigurer hamnar väldigt långt bort från den jag är, faktiskt så till den milda grad att jag emellanåt blir osäker på huruvida jag vågar låta dem säga och göra vissa saker. När sådant inträffar brukar jag låtsas att jag bara tittar på, likt en tyst och passiv åskådare – sedan får de bestämma själva. På det sättet kan jag dessutom skydda mig från påhopp och kritik efteråt genom att säga: ”Det var inte jag ... det var han!”
Men trots att jag gör mitt bästa för att inte medvetet inkludera något av mig i själv i karaktärerna är det oundvikligt att ens egna tankar och åsikter på ett eller annat sätt slinker slinker med. Allt annat vore konstigt – det är ju trots allt jag som skriver.

Du har skapat ett nytt väsen i din bok, ”Vrik.” Berätta var idén till denna varelse kommer ifrån?

Ordet vrik har jag fått från sanskritens vᶉk, vilket uttalas vrika. Det är flera tusen år gammalt och betyder varg. Detta var i samband med att jag läste om Greklands vrykolakas, ett mytologiskt väsen som närmast kan beskrivas som en vampyr. 

Ju mer jag läste om gammal folktro, desto mer gick det upp för mig att det från början inte tycks ha funnits en klar distinktion mellan vampyrer och varulvar, och att det därför mycket väl kan ha handlat om ett och samma väsen. När jag sedan fick klart för mig att sanskritens vᶉk återfinns i grekiskans vrykolakas, liksom för övrigt också i serbiskans vukodlak, var namnet givet. Självklart var det vriker jag skulle skriva om och dessutom var tiden mogen för dem.

Bild lånad från Peters egen hemsida.


Hur skapas en Vrik och vilka egenskaper har den?

Vrikerna är varelser som kan förklaras biologiskt och vetenskapligt. Men det är ju fortfarande mytologiska väsen vi pratar om. De dör inte, men det händer att de stiger upp ur graven likt sägnernas gengångare. Det handlar om människor som råkar bli smittade av en vrik, oftast vid ett misslyckat överfall, och som därmed blir smittade av en uråldrig sjukdom och blir så dåliga att de mot slutet framstår som döda. De är emellertid bara skendöda, och när de kvicknar till har de förvandlats till något annat, något blodhungrande och i många stycken fasansfullt. Seriemördare, helt enkelt. Inte för att de nödvändigtvis är elaka, utan för att de måste livnära sig på människor för att överleva.

Att vakna upp ur sitt skendöda tillstånd – vilket långt ifrån alla som smittats gör – kallas nyfödseln. Ingen av dem är egentligen den andre lik, för de återföds med olika förmågor. Vissa har klor, andra har huggtänder eller groteskt förvandlade munnar, medan åter andra återföds med ben som likt knivar kan skjutas ut ur handlederna eller på andra sätt kan förvandla kroppen till ett ohyggligt vapen. Gemensamt för dem alla är att kroppens inre organ och benstommen förändras så att de blir onaturligt lätta och starka och utan större problem kan övervinna minst fem eller sex fullvuxna karlar. Det är fantastiskt duktiga på att hoppa och klättra, och de kan vid behov röra sig förfärande snabbt. Det finns många likheter mellan vampyrer och vriker, men det finns också något varglikt, något uttalat rovdjursaktigt hos dem

Kan man döda en vrik?

Det går att döda en vrik, på samma sätt som man kan mörda en människa, men det är väldigt svårt. Ett skott i skallen fungerar emellertid, liksom att hugga huvudet av dem eller kanske bränna dem. Att försöka dränka eller hänga dem är däremot sällan effektivt, inte heller att genomborra dem med svärd eller liknande. 

Vilken genre skulle du säga att ditt skrivande har?

Mina noveller har landat i genrerna humor, science fiction och steampunk, så mitt skrivande är väldigt styrt av humör och känsla. Att min första roman skulle bli en skräckis var med andra ord en slump. 

Vad vara svårast med att skriva din första bok?

Det jag upplevde som svårast med att skriva Natten jag dog var att våga. Det vill säga, att finna modet att skriva sådant som innebar att jag stack ut hakan och kanske gjorde mig till en måltavla. Jag tänkte: ”Kan jag skriva så här? Är detta spännande, eller bara motbjudande? Vad kommer min familj och mina vänner att tänka och tro om mig när de ser vilket språk jag använder i det här stycket? Skrämmer jag bort läsare helt i onödan? Oj, kan jag verkligen stå för detta?” Det blev nästan irriterande ibland, för i min hjärna var det inte jag som sade och gjorde vissa saker, det var ju personerna i boken! (Varför skulle jag behöva ta ansvar för vad de hittade på?) Men det kan man naturligtvis inte säga till folk. Som författare får man stå för det man skriver, därav sökandet efter mod. 
När man skriver skräck finns det inte någon anledning att vara våldsam för våldets egen skull. Det måste finnas en poäng, en vits, en knorr. Det måste alltid finnas en berättelse. 


Vilken typ av läsare vänder du dig främst till? 

Jag ser ingen särskild sorts läsare framför mig och tror aldrig att jag har tänkt på om det är en tjej eller kille som läser. Det borde jag kanske göra. Jag har till exempel vid ett flertal tillfällen fått negativ kritik för att jag har för lite sex i mina berättelser. Det lustiga är att det inte är killar som säger detta, utan tjejer. Men jag skriver berättelsen så som jag ser den och har av någon anledning svårt att rikta mig till någon särskild. Jag menar, antingen gillar du storyn eller så gör du det inte.

Vad vill du att dina läsare ska ta med sig när de läst färdigt din bok?

När någon har läst min bok eller novell skulle jag bli väldigt glad och stolt om berättelsen roade dem. Det är egentligen allt jag vill åstadkomma. Jag skriver för människor som begriper att det handlar om skönlitteratur, att allt är på låtsas, och att mina texters enda existensberättigande är att underhålla och kanske ibland också väcka eftertanke.

Vad definierar en bra bok?

Det som definierar en bra bok är i mina ögon vad som helst som greppar tag i mig redan från början och får mig att bli ledsen över att den tog slut. En bok där författaren verkligen har något att berätta och där ingenting är lätt för läsaren att förutspå. Språket måste vara bra också, annars ryker den direkt. Det finns böcker jag kan läsa bara för att språkhanteringen är så briljant, som till exempel vad som helst skrivet av John Connolly, P.G. Wodehouse och John Irving. 

Kan du ge exempel på någon bok som du tycker är riktigt bra?

Svårt, det finns så många. Ger du mig tusen nålar får jag väl säga Blodets meridian av Cormac McCarthy, tack vare dess stämning och smått bisarra story. Jag måste också nämna Apocalypso av Robert Rankin och En ryslig historia av Tom Sharpe, eftersom jag skrattade så jag grät när jag läste dem. Världen kan aldrig få för mycket humor 

Är lite nyfiken på din nya bok ”Boken om Vinterdöda ting” som precis släppts i år. Kan du berätta lite om den? Vad var det som fick dig att komma tillbaka till Carl igen?

Den nya boken var inte planerad. Jag hade börjat på ett annat projekt när jag fick klart för mig att det lämnas en del lösa trådar i första boken. Jag hade ett par scener som malde i huvudet och när jag låg och försökte somna om kvällarna jobbade hjärnan med dem istället för den berättelse jag trodde att jag ville skriva. Boken utspelar sig i Göteborg 1896.

Kommer det komma ytterligare böcker om Carl efter denna? 

Det finns en tredje vrikbok som ligger och skvalpar i bakhuvudet, en bok som i så fall blir den sista i en möjlig trilogi.

Vad skriver du på nu?

För tillfället har jag börjat planera inför en kombinerad thriller och äventyrsberättelse som utspelar sig i den centralamerikanska regnskogen. Jag har dels bott i Mexiko och dels jobbat som volontär i Costa Ricas regnskog, så jag är bekant med miljöerna.
Jag väljer att skriva om sådant som tilltalar mig och kan bara hoppas att det åtminstone roar någon annan än mig själv.

Vad har du för framtidsplaner / drömmar?

Jag har aldrig haft några klart uttalade framtidsplaner, men däremot är jag bra på att drömma. Rent konkret skulle jag vilja bo i ett behagligare klimat än det vi har här i Skandinavien och det finns många platser som tilltalar mig. 
Vad skrivandet anbelangar kommer jag alltid att hålla på med det i en eller annan form. Jag har aldrig i första hand drivits av drömmen om att bli publicerad och har heller ingen önskan om att sitta i en tevesoffa eller bli alltför uppmärksammad som person. Den främsta drömmen vad det skönlitterära anbelangar är således att bli en bästsäljande författare som slipper synas och höras utanför tryckt media. Vilket naturligtvis är en orimlighet och helt fel väg att gå i dagens bokbransch. Men man kan ju få drömma... 😉



Kontakten med Peter:

Vi hade som sagt endast kontakt via mail, så jag har aldrig träffat honom i verkligheten. Men av vår mailkonversation uppfattar jag Peter som väldigt ödmjuk, intelligent och full av humor. Hoppas såklart att jag får möjlighet att träffa honom någon gång i framtiden! 😊


Om ni blev nyfikna på Peter och vill veta mer,
tycker jag att ni ska besöka hans hemsida: https://www.pedurietz.nu/

Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor 
och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar