söndag 25 mars 2018

Bakom Boken - "Höstdåd"

Intervjufrågor till Anders de la Motte


Foto: Brabocker
Jag har mött Anders flera gånger på Bokmässan i Göteborg. Första gången försökte han sälja in sin MemorRandomserie, men jag var väldigt svårflirtad. Anders gav sig inte utan lyckades övertala mig att han var en författare värd att läsas - vilket jag idag är mycket glad över. Han hade rätt. Denna intervju är dock en mailintervju, då vi bor på olika platser.

Vem är han egentligen, Bakom Boken?

Tre ord för att beskriva dig själv? 

Ambitiös, vetgirig och strukturerad


Vad fick dig att gå från att jobba som polis till att skiva böcker?

Jag var bra på att skriva i skolan men jag hade aldrig någon författardröm som liten. Å andra sidan hade jag inte heller någon dröm att bli polis. Däremot har jag alltid älskat att läsa, titta på film och lyssna på andras berättelser. Någonstans när jag passerat 35 växte så en dröm fram om att inte bara vara passiv läsare/tittare/lyssnare utan försöka berätta min egen berättelse.


Dina senaste böcker ”Slutet på sommaren” och ”Höstdåd” skiljer sig markant från dina tidigare. Vad fick dig att ändra stil?

Jag är en ganska otålig människa och dessutom väldigt vetgirig. Eftersom jag inte gått någon skrivarutbildning är jag nyfiken på att utforska olika litterära grepp och det ända sättet att göra det är att helt enkelt byta stil lite då och då. Jag bytte även 2014 då jag gick från geim-seriens humor och engelska gamer-slang till den mörkare och hårdkoktare MemorRandomserien men stilbytet till Slutet på sommaren är hittills mitt största. Utmaningen här handlade om att prova skriva utan nästan alla de spänningsattribut jag använt i MemoRandomserien men ändå försöka hålla spänningen levande genom stämningen och karaktärerna snarare än handlingarna.

Hur ser din skrivprocess ut? En vanlig skrivdag? 

Jag går upp, äter frukost med barnen och skjutsar dem till skolan. Fram till tio gör jag mejl, intervjuer och annat och klockan tio börjar jag skriva. Normalt håller jag på fram tills cirka halv fem-fem då familjen kommer hem. När det börjar närma sig deadline lägger jag på ett pass mellan tio och två på natten. Jag är utpräglad nattmänniska och fungerar inte på morgonen.

Hur lång tid tar det ungefär för dig från idé till färdig bok? 

Det är svårt att säga eftersom tankeprocessens exakta början inte är lätt att fastställa men ett drygt år från ax till limpa skulle jag nog säga.

Är det någon skillnad mellan din första och sista bok vad gäller tid, upplägg, skrivprocess?

Oh ja! Min första bok var ett rent hobbyprojekt som bara handlade om skrivglädje och egentligen var helt kravlöst. Numera är skrivandet mitt yrke och jag behandlar det som ett sådant. Jag har lärt mig en massa saker på vägen och har dessutom läsare som förväntar sig saker av mig så pressen är betydligt högre. Men det är fortfarande lika roligt!

Foto: Anders Hansson


Vad är utmaningen i att skriva ett mer långsamt tempo mot tidigare högt? 

Att skriva högtempo med mycket action är lättare. En dialog blir automatiskt spännande om den ena personen är seriemördare och håller i en köttyxa. Utmaningen ligger i att få dialogen (och handlingen) lika spännande fast utan attributen. Då måste man arbeta hårdare med karaktärsfördjupningarna, stämningen och miljöerna. I de senare böckerna finns egentligen inga utpräglat onda människor, de flesta karaktärerna anser nog att de gör vad som är rätt, men resultatet blir ändå tragiskt. De goda intentionernas ondska, det intresserar mig.

Hur jobbar du med research när du skriver?

Eftersom de senare böckerna är väldigt miljödrivna åker jag runt mycket och fotograferar och försöker känna av stämningar. Jag försöker också prata med människor och lära mig saker om trakten. Internet är en outsinlig källa till kunskap men inget slår ett platsbesök.

Vilka läser dina böcker?

Oj, det är väldigt, väldigt blandat. Allt från läsovana femtonåringar (geim) som fått boken av mamma/flickvän/lärare/bibliotekarie – via popkulturnördar till thrillerälskare (MemoRandom) hela vägen till människor som egentligen inte läser deckare (Slutet på sommaren)

Vad har du fått för läsareaktioner för de senaste två böckerna?

I oerhört överväldigande grad positiva. Det är alltid nervöst att byta stil men med "Slutet på Sommaren" och "Höstdåd" fick jag tiotusentals nya läsare, vilket är fantastiskt!  

Vad upplever du som svårast med att skriva en bok?

Egentligen inget, alla moment har sina utmaningar. Men hur man än vänder och vrider på processen måste man ändå till sist sätta sig på rumpan och börja med sidan ett.

Vad är du mest nöjd med i ”Slutet på sommaren” samt ”Höstdåd”?

Stämningen, miljöerna och karaktärerna.

I ”Höstdåd” växlar historien mellan åren 1990 samt 2017. Skriver du kapitlen i färdig ordning, eller skriver du två olika berättelser som du sedan fogar samman?

Jag skriver oftast linjärt, dvs i den ordning man senare läser. Ibland har jag upptäckt att det fattas ett avsnitt någonstans för balansen i berättelsen och då hoppar jag tillbaka, men oftast håller jag mig i rätt ordning. Det brukar bli bäst så.

Framsidan på böckerna – tankar kring dem?

Maria Sundberg har gjort ett fantastiskt jobb med omslagen och de fångar precis stämningen i böckerna. Den nedre bilden på Höstdåd har jag faktiskt själv tagit. Det är ”mitt” stenbrott från 1990. 


Forum förlag
Forum förlag


Var hämtar du din inspiration?

I huvudsak från saker jag läser eller ser på TV/Film.

Vad tror du är din styrka som författare?

Att jag är snabb, duktig på att lösa problem och att jag har en bra känsla för hur en historia ska byggas upp.

Vad vill du att läsaren ska ta med sig när de avslutat en av dina böcker?

De ska helst drabbas av den där härliga ”aha”-känslan man får då man med ens måste omvärdera allt man läst och nästan vilja läsa om med nya ögon. Lite som när man sett filmen ”De misstänkta”. Sedan blir jag extra glad om berättelsen hänger kvar i läsarens medvetande några veckor.

Foto: Anders Hansson


Vad anser du utmärker en bra bok?

Att det är en bra och fångande historia som gör mig som läsare intresserad av att vilja veta mer. Det spelar egentligen ingen roll vilken genre, bara författaren lockar in mig i berättelsen.

Vilken är din favoritbok/författare? 

Oj, vilken fråga. Det finns så många och varierar så kraftigt beroende på mitt humör. Jag sejfar med The Great Gatsby.

Framtidsdrömmar? / Planer framöver?

Att avsluta tredje boken i Skåneserien med titeln ”Vintereld” samt att komma igång med inspelningen av TV-serien av samma böcker.

Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Börja! Skillnaden mellan en läsare och en författare är att en av dem har börjat att skriva.




Foto: Brabocker

Mötet med Anders:

Mitt intryck av Anders är en trevlig, målmedveten man som inte ger sig i första taget. Det är alltid trevligt att träffa honom och jag ser mycket fram emot hans kommande bok.


Tack för intervjun och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books


Har ni missat min recension av Anders senaste bok på Instagram?

Här kommer den igen:


Titel: Höstdåd
Författare: Anders de la Motte @andersdelamotte
År: 2017
Sidor: 420
Genre: Kriminialroman, drama
Förlag: Forum @bokforlagetforum

Handling:
Boken handlar om Anna Vesper, en mordutredare från Stockholm som flyttar ner till Skåne tillsammans med sin tonårsdotter efter att mannen/pappan har dött i cancer. Hon ska tillträda som polischef efter Henry Morell som haft tjänsten i många år och nu ska gå i pension.
Det är inte lätt att komma in på den lilla orten som ensam kvinna från Stockholm och få respekt. Anna får kämpa i motvind. Lika bevärligt är det hemma, där hennes tonårsdotter är upprorisk och svår. Dessutom har Anna flytt från ett problem som hon försöker hålla hemligt, men det är en kamp mot tiden.
Snart märker Anna att bygden är starkt påverkad av en händelse som inträffat för 27 år sedan och ett dödsfall som fortfarande är olöst. Det var fem barndomsvänner som tältade vid en sjö, varav en hittades drunknad på morgonen efter. Tre av barndomsvännerna bor kvar och den fjärde kommer av en händelse dit. Anna börjar läsa om fallet och prata med personerna runt om. När så ett ytterligare dödsfall inträffar som verkar ha koppling till den gamla händelsen, blir Anna ännu mer engagerad. Men det verkar som att någon vill låta det gamla vara glömt och ser inte med blida ögon på Annas efterforskningar…
Vad hände egentligen för 27 år sedan? Var det en olycka eller ett mord? Vem är det som vill lägga locket på och hindra Anna i sitt arbete? Hur ska Anna göra med sin hemlighet hon bär på och hur ska hon göra för att nå fram till sin tonårsdotter igen?
En mycket bra bok som är svår att lägga ifrån sig. Man blir snabbt engagerad både i historien och karaktärerna. Bra språk och en stigande spänning ända fram till det överraskande slutet. Anna Vesper är en karaktär som jag hoppas att Anders de la Motte kommer att låta leva kvar i framtida böcker, för henne vill jag läsa mer av! 🙂📚

lördag 24 februari 2018

Bakom Boken - "Hjärtslaget i Rosengädda"

Intervju med Emma Hamberg


Foto: Emma Hamberg
Jag har mött Emma flera gånger på Bokmässan i Göteborg och pratat. Men just nu inför denna intervju, hade Emma fullt upp och vi bestämde oss för att göra en mailintervju i stället.
En person med så mycket järn i elden att man inte kan låta bli att bli väldigt nyfiken...

Vem är hon egentligen, Bakom Boken?









Tre ord för att beskriva dig själv?

Snabb som en iller, sjukligt positiv och lite för snäll.

Vad fick dig att börja skriva böcker från allra första början?

Jag har ju alltid skrivit och tecknat. Alltså, verkligen ALLTID. Redan innan jag kunde skriva så skrev jag. Men min allra första bok, som gavs ut på förlag var Generation smurf. Den skrev jag tillsammans med Johanna Swanberg och den var en blinkning till Generation X, och handlade om generationen som är född på 70-talet. Det var faktiskt ett rent beställningsjobb från Abbe Bonnier som tyckte vi var klockrena för att skriva den boken, som de två unga mediaprofiler vi var. Den var hysteriskt rolig att göra. Och än idag när jag läser den blir jag varm i magen.

Vad har du för utbildning i att skriva?

Absolut ingen. Jag är utbildad till illustratör. Och det är serietecknare jag är från början. Min utbildning inom att skriva är att jag helt enkelt läst massor och skrivit ännu mer, av ren lust. När jag var drygt 20 började jag arbeta för Vecko-Revyn som serietecknare med "Singel i stan". Och då tyckte Amelia Adamo, som var min chef, att jag skulle prova på att skriva för tidningen också. Så jag blev krönikör där och fick även gå som ”trainee”, vilket är en briljant idé. Jag var ung, skrev för Vecko-Revyn och en äldre journalist på tidningen läste allt jag gjorde, kom med kommentarer, pepp och åthutningar. Bästa skolan!

Hur fick du idén till bokserien ”Rosengädda”?

Det hela började faktiskt med att jag träffade en kvinna, som på riktigt hade ekorrar i sin bh. En spektakulär kvinna som jag inte kunde få nog av. Jag ville veta allt om henne! Samtidigt som det dök upp en annan kvinna i mitt liv. En människa som kunde blivit statsminister om hon bara blivit kärleksfullt vattnad som barn. Så smart, men helt utan nycklar i hur man kan leva sitt eget liv fullt ut. Så jag började fantisera om hur det skulle bli om de där två brudarna råkade på varandra. Hur de skulle kunna rädda varandra. Så började det.

Berätta om karaktärerna, vilka får man möta i Rosengädda?

Åh… Var ska jag börja? Jag kan starta med att säga att alla mina karaktärer i Rosengädda bygger på verkliga människor. Det var ett nytt sätt att skriva på som jag var nyfiken över. För verkligheten är alltid, alltid mer spännande än dikten. Jag får ofta tona ner sanna händelser när jag skriver om dem, för att de inte ska bli för overkliga. Så den olyckliga brandmannen Johnny, frankofilen Bror, korvkiosk-Tessan, ekorrs-Jane, förföraren Rafael och läkaren Farbod, de är alla riktiga människor på andra sidan romanen.

Hur ser din skrivprocess ut? En vanlig skrivdag?

Jag går upp med min yngsta dotter och käkar frukost. Sedan dammar jag av mig själv och börjar skriva klockan 9. Jag är som smartast på morgonen, sedan blir jag bara mer och mer korkad ju närmare kvällen det nalkas. Så jag brukar skriva effektivt fram till 12.30, äta lunch, ta en promenad och sedan komma hem för att skriva lite till, samt läsa igenom det jag fått ihop. Sedan börjar det drälla in en massa ungar och det ska lagas middag och ja, jag är ju inte Ernest Hemingway precis som bara kunde skriva och dricka drinkar dygnet runt. Ensamstående mamma och författare kräver jävligt snabbt skrivande under få timmar! Så har jag alltid arbetat.

Foto: Jenny Grimsgård

Hur lång tid tar det generellt från idé till färdig bok?

Ungefär ett år skulle jag säga. Från att idén kommer till boken står i bokhandeln.

Hur många böcker har du skrivit? Genre?

Jag har skrivit två fackböcker (en om ungdomar och sex samt den där "Generation smurf"), två ungdomsromaner, sju kokböcker och sju vuxenromaner. Och där i mellan har jag skrivit film och tv-seriemanus också. Allt är i genren feelgood skulle jag säga. Det är där jag huserar!

Om man endast håller sig till dina romaner – vad är den största skillnaden mellan din första och senaste bok? På vilket sätt har du utvecklas som författare?

Mina första romaner är väldigt mycket effektivare skrivna. Pang på rödbetan och sedan full fart mot mål. Och ofta i jag-form. Sedan har det blivit längre och längre böcker, där jag vågat vila lite mer i historierna. Och själva historierna numera är större, innefattar maffigare världar och fler konflikter att hålla reda på. Men jag kan börja längta tillbaka till den där snabba och orädda formen. Ska nog prova på den igen nästa gång. Eller en tredje form som jag inte provat på än. Men något nytt blir det!

Hur jobbar du med research under ditt skrivande?

Researchen är en stor del! Älskar den. Att intervjua massa människor om deras liv, uppsöka platser och ta in världar. Jag får aldrig nog av det. Skulle kunna arbeta som researcher på heltid om det fanns något arbete som såg ut så. Jag är faktiskt en mästare på att bli hembjuden till människor. En gåva god som någon!

Vad upplever du som jobbigast med att vara författare?

Det är den där disciplinen… Att sitta ner och skriva och inte hänge sig åt något annat. Det var inte lika svårt förut. Men i dessa tider, med alla sociala medier och allt plingande och… det är svårt. Att hitta lugnet. Jag måste stänga av allt. Rycker ut alla sladdar och för att dyka in i min egen värld. Sedan är det allt redigerande. När boken är skriven en första gång och du sedan måste skriva om, skriva om, ändra, korta, förlänga och det är inte så lustfyllt och tar en väldig tid. Men är direkt toknödvändigt. Utan den processen skulle mina böcker vara… inte så bra, haha.

Foto: Peter Knutson


Vad är du mest nöjd med/ stolt över? (Av det du har producerat i bokform.)

Det måste ändå vara Linas kvällsbok. Som handlar om min tonårstid. Att bli sig själv, att erövra sin egen plats, våga ta emot kärlek och nosa på sin sexualitet. Den blev film också, och jag är väldigt stolt över både boken och filmen. Att den berättelsen har betytt mycket för en massa unga tjejer gör mig supermallig!
Länk  till boken om någon är nyfiken:
http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker/skonlitteratur-allmant/l/linas-kvallsbok/


Hur pass involverad är du i böckernas omslag? Vad tänker du om betydelsen av omslag? Varför såg första bokens omslag annorlunda ut? (se bilderna nedan)

Jag är väldigt involverad i dem. Har alltid valt formgivare och varit med under processen. När det gäller första Rosengäddaboken ändrade vi omslag till pocketen och de tre följande böckerna. Vi tyckte det första blev för gulligt och inte tillräckligt quorky, som ju Rosengädda faktiskt är. Omslaget signalerar ju vad man vill med boken. Vad läsaren har framför sig.

Bild från Piratförlaget där man ser hela Rosengädda-
serien, med den senaste boken överst.


Vilka är dina läsare?

Framförallt är det kvinnor. I alla åldrar. Från tonåringar till äldre damer. Jag älskar mina läsare. På bokmässan när det kommer fram många av dem, vill jag bara äta upp dem. Man kan liksom inte vara ond människohatare och älska Rosengädda.

Vad har du fått för läsareaktioner på Rosengädda-serien?

SÅ mycket värme och kärlek och pepp och folk lever sig totalt in i trakten och längtar till Rosengädda. Det är väldigt härligt som författare när det man själv hittat på blir som en verklighet för andra. En symbios som är svår att förklara. Men jag ÄLSKAR när läsare vill prata om Rosengädda och vi går in i det som om det vore ett verkligt ställe där människor lever sina liv på riktigt.



Foto: Peter Knutson

Var hämtar du din inspiration?

Från filmer och verkliga livet. Oavkortat.

Vad tror du är din styrka som författare?

Min humor och värme.

Vad vill du att läsaren ska ta med sig efter att ha avslutat en Rosengädda-bok?

Att tillsammans är vi jävligt starka och att vi inte ska vara rädd för att knacka på hos människor, vare sig rent själsligt eller fysiskt.



Vad anser du utmärker en bra bok?

Hm… svårt. Men svänget. Att det är rytmiskt och inte tråkigt. Vad som sedan är tråkigt är ju högst personligt. Men jag går igång på sväng. När det gäller både människor, film och böcker. Sedan kan det vara mörkt, ljust, snabbt eller långsamt.

Vilken är din favoritbok/författare?

Åh, vilken svår fråga. Jag älskar Karl-Ove Knausgårds böcker lika mycket som jag djupdyker rätt in i Jonathan Troppers världar och stannar till hos Helen Fieldings sjukt roliga drag och Anna Gavalda kan jag inte hålla mig ifrån… ja så där håller jag på.

Framtidsdrömmar? Planer framöver?

Just nu skriver jag tillsammans med Denize Karabuda på en tv-serie för SVT.  Det är småstad, det är 80-tal och det är tre generationer kvinnor som ger sig ut på jakt efter kärlek, sex och sig själva… Detta är både planen och drömmen i ett kan man säga!

Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara? 

Sätt dig på rumpan och skriv, det är enda sättet. Och ge inte upp. Tålamod och bra sittfläsk är författarens bästa vänner!



Foto: Emma Hamberg

Mötet med Emma:

Mitt intryck av Emma är en kvinna med otrolig utstrålning! Vissa människor har bara "det" lilla extra som bländar omgivningen och Emma tillhör verkligen den unika skara.




Jag upplever henne som varm, sprudlande, glad, uppmärksam och genuint intresserad av människor. 
Tack för intervjun och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books




Har ni missat min recension av Emmas senaste bok på Instagram?

Här kommer den igen:


Titel: Hjärtslaget i Rosengädda
Författare: Emma Hamberg @emmahambergskan 
År: 2017
Sidor: 406
Genre: Feelgood
Förlag: Piratförlaget @piratforlaget 

Handling:
Den fjärde och sista boken om Rosengädda är lite mörkare än de tidigare.
Saker sätts på sin spets åt alla möjliga håll.
Farbod och Tessans relation sätts på prov eftersom Farbod ständigt jobbar och är upptagen. Situationen tär på dem båda. Camilla tröttnar på Flatan som inte verkar ha några ambitioner i livet och vill därför ta en "paus". Chantelle har gjort slut med Bror, så en dag kommer han till stationshuset för tröst. Det blir så att både Bror och Flatan flyttar in hos Tessan och umgås i sin gemensamma hjärtesorg över att båda ha blivit dumpade.
Tessans dotter Marta vill helst av allt läsa böcker och umgås med den gamla godsägarinnan Charlotte, som Marta kallar sin bästa vän.
Mitt i alltihop står Tessan med en vattenläcka i huset och känsla av stor ensamhet. Alla verkar ha fullt upp med annat. Tessan börjar fundera på vem hon är och tänka på sin barndom. Tankar som leder till överraskande konsekvenser…
Boken är som de tidigare, en välskriven bladvändare. Som läsare fastnar man för alla karaktärer och vill hjälpa dem framåt i deras, stundom, dråpliga misslyckanden.
Serien knyts ihop på ett mycket bra sätt. Även om det känns vemodigt att lämna Rosengädda nu efter denna bok, så känns det ändå rätt. Tänk vad mycket som kan hända i livet om man bara vågar…! 😉😊💕✨📚

söndag 4 februari 2018

Bakom Boken - "Sjusiffrigt"

Intervju med Anna Karolina




Bild: Anna Karolina

Jag mötte Anna på Bookmarks julmingel i december 2017. Vi pratade kort i vimlet och sedan har denna intervju skett via mail, då Anna varit utomlands.

Jag blev helt såld då jag läste hennes senaste bok och kunde inte sluta. En riktig bladvändare! Så nyfiken på att få veta mer om författaren.

Vem är hon egentligen, Bakom Boken?






Tre ord för att beskriva dig själv?

Lugn, Disciplinerad, Dagdrömmare.
(Enligt sådana där psykologiska färgtest så är jag röd.)

Du debuterade 2014, vad var det som fick dig att skiva en bok?

Jag fick en impuls att skriva om händelser jag varit med om som polis, framför allt saker som idag går under #metoo. Med tiden förändrades impulsskrivandet till något mer seriöst.

Pressbild: Bookmark


Vad har du för utbildning i att skriva?

Två korta kurser på Skrivarakademin. Två års högskolestudier på Författarskolan i Lund. Samt otaliga förhör med gärningsmän, målsägare och vittnen som inte går att förringa.


Hur ser din skrivprocess ut? En vanlig skrivdag?

Det beror på vilken fas av processen jag befinner mig i. Men jag skriver dagtid, när barnen är i skolan.

Hur lång tid tar det generellt från idé till färdig bok?

Ett år.

Hur fick du idén till boken ”sjusiffrigt”?

Jag ville ha kvinnor som gärningsmän, istället för offer som de oftast är i kriminalromaner. Det var utgångspunkten.


Vilka är huvudpersonerna i boken? Berätta om karaktärerna?

Julia Lang, läkare, har förlorat sin familj i en trafikolycka.
Carla Bergman, äger en tatueringsstudio, tuff på ytan men mjuk inuti.
Nikolina Rosenqvist, äger en fallskärmsklubb, äventyrare.
Carsten Hugo, polisinspektör som har svårt att hitta rätt kvinna.
Troy Erixon, miljärdär som ofta syns i vimlet.


Vem av kvinnorna är mest lik dig? Varför?

Julia Lang. Därför att jag hade också kunnat inleda en affär jag från början visste var omöjlig.


Det här är din fjärde bok, vad anser du vara den största skillnaden i ditt arbetssätt, mellan din första och denna?

Med första boken kastade jag mig ut och skrev på känsla. Idag är jag mer mallad, intrig och karaktärer är mer genomtänkta innan jag börjar skriva. Både på gott och ont.


Hur arbetar du med research under ditt skrivande?

Än så länge har jag mestadels skrivit där jag står, d.v.s. polisvärlden. Men när jag är ute på okänt territorium söker jag upp någon att intervjua. Google är också bra.

Pressbild: Bookmark


Vilka är läsarna av dina böcker?

Alla som gillar kriminalromaner.

Vad har du fått för läsareaktioner?

Olika för varje bok så klart. Men eftersom jag skriver polisrealistiskt har många förfärats över vårt arbetsklimat.

Vad upplever du som jobbigast med att vara författare?

Ibland kan jag tycka att det blir väldigt ensamt att inte ha arbetskamrater. Från den ensamma skrivbubblan förväntas man sedan kunna stå på en scen och prata inför en massa folk, gärna ska man vara lite kul och underhålla också.


Vad tror du är din styrka som författare?

Min förmåga att spinna intriger med många vändpunkter. Och min erfarenhet som polis är guld värd i deckargenren.

Hur pass involverad är du i böckernas omslag? Vad tänker du om betydelsen av omslag?

Omslaget är jätteviktigt. En första chans att förmedla vad boken handlar om. Ofta blir slutresultatet en mix av mina idéer, förlagets åsikter och omslagsmakarens kreativitet.

Bild från Bookmark

Var hämtar du din inspiration ifrån?

Allt. Men inspiration är inget man som författare kan gå och vänta på. Då blir det inga böcker.

Vad vill du förmedla med dina böcker?

De ska främst underhålla. Men varje bok handlar om något som sker i samhället eller ett aktuellt ämne/brott.

Nu skriver du på en bok tillsammans med Mons Kallentoft. Vad fick dig att hoppa på detta?

Möjligheten att få jobba ihop med någon, och på så sätt både utvecklas och utmanas.

Vilka är utmaningarna/fördelarna med att vara två och skriva en bok ihop?

Utmaningarna – än så länge har det mest handlat om tekniska bitar. Som att wi-fin inte funkar när vi ska skypa från olika delar av jordklotet. Att vi inte kan jobba samtidigt i manuset utan risk att det blir strul.
Fördelarna – att kunna bolla idéer med någon som tänker lika skruvat som en själv, spinna vidare på den andres idé och tvärtom, kunna undvika fallgropar i ett tidigt stadium.

Vad anser du utmärker en bra bok?

Relationerna är viktiga i en bok, att man känner med karaktärerna och undrar hur det ska gå för dem.

Vilken är din favoritbok/författare?

Har ingen självklar.

Framtidsdrömmar? Planer framöver?

Sedan två år tillbaka skriver jag på heltid, vilket är en ynnest att få göra. Jag hoppas kunna fortsätta med det.

Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Sätt upp ett mål/datum när boken ska vara klar, samt delmål under resan dit – och håll dig till det.




Pressbild: Bookmark

Mötet med Anna:

Eftersom vi endast träffats hastigt i ett vimmel, har jag inte lyckats skapa mig något riktigt intryck. (Det var även för trångt att ta ett bra kort ihop.)
Jag uppfattade dock henne som rak och trevlig. 


Tack för pratstunden/mailintervjun och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books









Har ni missat min recension av Annas bok på Instagram?

Här kommer den igen:


Titel: Sjusiffrigt
Författare: Anna Karolina @anna_karolina_larsson 
År: 2017
Sidor: 385
Genre: Thriller
Förlag: Bookmark @bookmark_forlag 

Handling:
Boken handlar om de tre kvinnorna och bästa vännerna Julia, Carla och Nikolina.
Carlas bror, som de alla bryr sig om, är skydig en stor summa pengar till en mycket farlig person, samtidigt som han sitter instängd i sin lägenhet med fotboja och inte kan gå ut. Därför bestämmer sig kvinnorna för att kidnappaa en miljadärson, Troy, och genom lösensumman få in pengarna. De kidnappar Troy, men allt går fel och de får ingen lösensumma utbetald. Troy skadas livshotande och hamnar på sjukhus där Julia arbetar som läkare.
Julia har ett år tidigare förlorat sin man och lille son i en tragisk olycka. Överraskande väcker Troy upp känslor hos henne och mot sin vilja blir hon långsamt förälskad i sin patient (samt fd kidnappningsoffer). Känslorna är Julia noga med att hemlighålla för sina väninnor. Troy vet heller inte vilka som kidnappade honom, eftersom de varit maskerade, och tror således bara att Julia är hans läkare och inget mer.
Hotet mot Carlas bror fortsätter och de blir tvungna att planera en ny kidnappning. Samtidigt är polisen dem tätt i hälarna och man får följa deras intensiva spaningsarbete på nära håll.
Det är en mycket spännande bok med intressanta karaktärer och rafflande intrig. Vänskap, hemligheter, sorg och svek, samt våghalsig aktion och kärlek.
Boken håller tempo och intresse genom varje sida. Det var svårt att slita sig och lägga boken åt sidan! Jag har inte läst något av författaren tidigare, men jag rekommenderar den varmt - lyckos er som har läsningen kvar! 😉😊📚✨📖

tisdag 9 januari 2018

Bakom Boken - "1793"

Intervju med Niklas Natt och Dag



Jag mötte Niklas på hans kontor i Stockholm. Vi satte oss med varsin kopp i hans "skrivarlya" och pratade om allt mellan himmel och jord som rör skrivande.
Hans debutbok är en av de bättre jag läst.

Vem är han egentligen, Bakom Boken?






Tre ord för att beskriva dig själv?

”Tänk utanför boxen.”


Vad var det som fick dig att börja skriva?

Som liten var jag ett lillgammalt, ensamt barn, och läste mycket böcker. Det var mitt umgänge. Böcker var magi. Jag har aldrig drömt om något annat än att bli författare. Jag ansåg att författare var det finaste man kunde vara! Men jag visste inte hur det skulle gå till. Jag tror inte jag var riktigt mogen då. Efter lumpen halkade jag in på en journalistutbildning eftersom att det handlade om att skriva. Sedan blev jag fast inom journalistiken. Eftersom jag arbetade inom magasin, kunde jag ändå få skriva kreativa texter och nöjde mig. Jag sköt på drömmen om att skriva böcker till framtiden.

Vid ca 35 hade jag en sk ”livskris”. Jag hade tröttnat på mitt jobb. Funderade mycket på vad jag ville bli. Det ledde till att jag äntligen började skriva.
Att börja var jättesvårt och jobbigt. Om man har drömt om någonting hela sitt liv är det väldigt läskigt att verkligen ta steget fullt ut. Tänk om drömmen misslyckas – vad ska man drömma om då? Det handlar om hela din identitet. Rädslan för att inte skriva färdigt, att misslyckas, var så mycket större än rädslan för att inte bli utgiven.
Mitt första utkast kasserade jag efter att ha skrivit 5000 tecken. Det var helt fel. Jag tänkte om.
Jag ville skriva en historisk berättelse. Min stora inspirationskälla var en bok av Umberto Eco som heter ”Rosens namn”. Jag ville skriva något i den stilen. Jag har även en mångårig relation till Bellman. Jag kände att 1700-talet låg närmast mig på grund av detta.
”1793” skrev jag under hela året 2014. Men jag hade gått och grunnat på boken i flera år innan dess.

Hur såg din skrivprocess ut när du skrev boken?

Jag skrev på kvällar/nätter och helger. Jag jobbade som frilansjournalist på dagarna. Efter cirka en månad blev min fru och jag gravida, vilket gav mig en deadline. Jag brukade ofta gå och fundera över ett kapitel i en vecka och sedan så skrev jag kapitlet under en sittning, t ex en lördag natt.
Jag behövde inte så mycket sömn då. Nu är jag mycket tröttare, då vi har små barn. Så processen med nästa bok kommer se annorlunda ut.

Vad var den största överraskningen med att skriva en skönlitterär bok?

Jag visste ju inte alls hur det var att skriva skönlitterärt. T ex hur länge får man lämna en karaktär ensam? Behöver man beskriva varje steg personen tar, eller kan man hoppa över saker?
Det tog ett tag innan jag verkligen förstod att jag fick göra precis som jag själv ville.

Vad är den största skillnaden om du jämför ditt första utkast med slutprodukten?

Det första utkastet var mycket längre. Jag är van som journalist att räkna tecken: 850 000 tecken mot 600 000 tecken. En fjärdedel rök vid redigeringen, varav de mesta var historisk text och miljöbeskrivningar. Handlingen var den samma.
Jag har hört av redaktörer jag pratat med att det är den största fällan man kan hamna i om man gör en historisk bok baserad på research, det är så mycket som du vill ha med. Det blir långa passager som endast blir folkbildande, inte underhållande för läsaren.

Två karaktärer skrevs om ganska drastiskt. Winge och Johannes Balk. Balk hade ett annat motiv i början än vad det blev i slutet. Winge och Cardell var som Sherlock och Watson, vilket inte fungerade i förlängningen. Winge var mer en stereotyp.


Har du sparat text och scener som du kan använda i senare böcker?

Jag har sparat alla åtta versioner jag skrivit av denna innan den blev färdig. Så jag har en hel del att hämta ifrån. Jag har sparat saker som kan bli embryot till nästa bok. En stor del av Johannes Balks historia togs bort. Det var verkligen ”kill your darlings” och tungt att göra. Jag hade gjort en gedigen research på detta.

Hur har du jobbat med research under ditt skrivande?

Det var mycket rörande 1700-talet som jag inte visste och var tvungen att ta reda på. T ex. hur ser ett rum ut? Vad har man på sig? Vad äter man? Jag gjorde ganska mycket allmän research innan jag började skriva. ”Stockholmskällan” är något som Stockholms kommun har. Jag läste mycket dagböcker från 1700-talet. Carl Tersmeden skrev en enorm dagbok som jag läste.

Vad lärde du dig av all research om 1700-talet?

Lärdomen var att det inte går att skriva på 1700-tals språk, det är för komplicerat. Min andra lärdom var att folk är som folk idag, samma tankar och samma problem: Vem är jag kär i? Vem är kär i mig? Vad ska det bli av mig? Det vara väldigt befriande att de hade samma bryderier som vi har idag.

Din bok är uppdelad i olika delar. Skrev du en del i taget när du skrev, eller var delarna något du skapade efteråt?

Del ett skrevs först. Del fyra var i alla fall planerad. Jag visste innan hur boken skulle börja och hur den skulle sluta. Det går inte att skriva om jag inte vet vart historien är på väg.
Men jag gjorde det lite lättare för mig pga strukturen. Del två och del tre är nästan separata noveller insprängda i berättelsen. Jag skrev boken i följd, i den ordning kapitlen hamnade i boken.
Jag hade tänkt mig del tre som något annat egentligen. Det fanns en monografi om Långholmen som var fantastiskt. Men när jag gjorde min research så upptäckte jag att just år 1793 fanns väldigt väl beskriven och alla de där människorna på Långholmen levde då. Det var jätteroligt att läsa! Prästen Neander, inspektör Björkman och vaktmästare Peter Petterson fanns på riktigt och hade exakt de personligheterna jag beskriver i boken.

Berätta om dina karaktärer i boken?

Cardell och Winge är upptagna med att springa mellan olika saker och lösa brottet, medan Kristofer och Anna Stina fick mer möjligheter.
Som manlig författare tyckte jag att Anna Stina var supersvår att skriva, eftersom jag inte vet någonting om hur det är att vara en ung tjej och jätterädd. Det enda sättet att skriva är att utgå från sig själv och bara låta henne vara en människa. Jag har med flit utelämnat hennes ålder, men man tar för givet att hon är ganska ung.

Winge är den jag helst skulle vilja vara. Smart och lite excentrisk och kanske lite tragisk på ett romantiskt sätt.

Jag läste i en annan intervju att du anser dig vara mest lik Kristofer Blixt, stämmer det?

Ja, absolut. Jag tog mycket från mitt tidigare uteliv i Stockholm när jag skapade Kristofer. Som ung var jag naiv, feg och lite korkad. Jag hade väldigt dåligt ölsinne, vilket ledde till att jag fick enorma minnesluckor. Till detta var jag även väldigt olycksbenägen och hamnade i situationer som jag visste inte skulle sluta bra. Man är inte riktigt kapabel att hantera den där tillvaron när man är ung. Men tack och lov gick det ändå bra för mig i livet, vilket det inte gjorde för Kristofer.


Dock tror jag att man som författare är lik alla sina karaktärer mer eller mindre. Jag är tyvärr ganska lik Johannes Balk också. Jag har en väldigt negativ syn på människor i största allmänhet under mina sämsta dagar. Man får ju ösa ur sig själv när man skapar sina karaktärer.

Vilken del av boken tyckte du själv var jobbigast att skriva? 

(Varning för SPOILER)

Våldtäktsekvensen med Anna-Stina och vakten, utan tvekan. Som man, är det obehagligt att skriva detta. I boken kommer det otäcka egentligen inte med, utan scenen beskrivs bara i några få meningar. Jag anser inte att våldtäktscener behöver beskrivas så ingående, utan läsaren kan själv läsa mellan raderna. På grund av dramaturgin så behövde scenen inträffa och det föll sig naturligt att spinnhuset var en plats där sexuella övergrepp ägde rum.
Vad gäller lemlästningen så var ju det otäckt i sig. Det är något jag själv är rädd för, att bli reducerad som människa och bli av med någon kroppsdel.

Under tiden med redigeringsarbetet av boken var jag själv med om en olycka där jag skadade en artär i armen, vilket ledde till att nerven gick av och känseln i fingrarna försvann. Det i sin tur ledde till att jag fick skriva om vissa scener, eftersom jag nu kunde förstå vissa av Cardells fantomsmärtor mycket bättre. Det var precis som om olyckan hade en mening för mitt skrivande.

Hur var det att redigera?

Jag tycker att redigeringsprocessen har varit bra. Det är ju något man är ganska rädd för innan. Att det ska finnas någon redaktör som vill ändra på allt och som skulle vara en mardröm.
Alla åsikter jag fick under processen var till största delen relevanta. Ofta var det saker som jag själv redan kände var en svaghet, men jag hoppades att jag skulle ha fel. Det tog lång tid, men det var värt det.

Vad tycker du är din styrka som författare?

Jag hade förväntat mig att få mer faktakritik. Jag har gjort så gott jag har kunnat och gjort mina läxor. Har jag gjort fel beror det på att jag är korkad och inte på att jag inte har varit ambitiös.

Du är ganska anonym som person?

Ja, jag hade tidigare en blogg. Det är superkul, men tar mycket tid.
Nu för tiden finns jag inte på sociala medier. Jag har begränsad fritid och jag vill inte sluta läsa, det är viktigt för mig. Sociala medier tar för mycket tid. Har jag tid över vill jag tillbringa den med en bok, inte på nätet.

Vad är du mest nöjd med nu när boken är färdig och ute i handeln?

Jag har verkligen gjort allt jag kunnat för att boken ska vara så bra som möjligt. Jag känner för mina karaktärer och jag vill att du som läsare också ska bli berörd. Om inte jag gråter när jag skriver, hur ska då du kunna gråta som läsare? Jag är nöjd då texten berör många.
Jag tycker även det är väldigt roligt med priset från Svenska Deckarakademin som ”Bästa svenska debut 2017”, eftersom boken inte är någon ”vanlig” deckare känns det extra stort att få detta.

Vem tror du är läsaren?

Jag vet inte. Det är ju allmänt känt att kvinnor är de stora kulturbärarna i vårt samhälle eftersom män inte läser. Jag vill att det ska vara en bok för alla. Även om det inte är en vanlig deckare, så hoppas jag ändå att den typiska deckarläsaren ska tycka om den.

Vad har du fått för reaktioner?

Jag hade inte förväntat mig att den skulle bli recenserad så mycket som den blivit. Det har varit flera positiva recensioner i media. Som debutant är det få som vet vem du är och få som bryr sig. Dock är det få läsare som sagt något direkt till mig. Jag har mest kontakt med människor som jag känner och som är partiska.

Vad har du för tankar om bokens omslag?

Jag hade lågt ställda förväntningar på min framsida, speciellt som debutant, men blev positivt överraskad. Jag har varit med att påverkat till viss del. ”Brunnsbacken” är en målning av J.Sevenbom (1773) som fanns med i mitt källmaterial. Framsidan är även påverkad av vinjetten från Narcos (TV-serie). Jag ville att framsidan skulle vara lite ”hårdare” och inte bara en typisk framsida med en vacker bild, text i kalligrafi och blodstänk.








Vad utmärker en bra bok?

Jag måste känna någonting. Jag älskar ett vackert språk, men det är inte det viktigaste när jag läser. Det måste finnas någon emotionell kärna. Så länge det finns, kan man förlåta nästan vad som helst.

Vad har du för favoritförfattare / bok?

Cormac McCarthy en favoritförfattare.
Två av mina favoritböcker är: ”Rosens namn” av Umberto Eco, samt ”From hell” av Alan Moore (seriealbum).

Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Det är nog den enda frågan i den här intervjun som jag tycker är lätt att svara på: Läs!
Du lär dig att skriva genom att läsa, och det finns inget annat sätt. Bli handlöst och hopplöst förälskad i litteraturen, och hitta de böcker som kan ge dig en sorts känslomässig upplevelse som inte går att få på något annat sätt. Skratta och gråt över dina boksidor. Låt dig fyllas av en okuvlig längtan efter att dela med dig av samma sorts upplevelse till någon annan, skriv, misslyckas och försök igen. I takt med att du läser utvecklar du ett allt större vokabulär av litterära konventioner, och dem kan du vrida och vända på in absurdum. Jag önskar dig all lycka på vägen!

Vad gör du nu? Framtidsplaner?

Fram till årsskiftet sitter jag och går igenom den engelska översättningen och gör vissa ändringar. T ex översätter svenska gatunamn till engelska. Jag håller även på att avsluta alla mina frilansuppdrag.

Från och med 2018 kommer jag jobba heltid som författare och skriva på uppföljaren ”1794”. Vilket är en enorm lyx! Det har även varit en lyx att ha Fredrik (Backman) som vän som stöttat mig hela vägen genom allt. Vi diskuterade vad en debuterande författare kan räkna med att sälja. Det är fullt möjligt att ge ut en bok som förlaget är nöjd med och anses vara en framgång, men som ändå inte ger så mycket pengar i slutändan till författaren. Jag har därför haft rätt låga förväntningar för min bok och inte vågat hoppats så mycket. Men det har gått otroligt bra. Boken har blivit såld till 27 länder och jag kan redan efter en bok börja arbeta som författare på heltid. Det är fantastiskt roligt!



Mötet med Niklas:

Mitt intryck av Niklas är en mycket klok och omtänksam person, eftertänksam och beläst. Det var ett stort nöje att få prata med honom och någon att verkligen bli inspirerad av!



Tack för pratstunden och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books








Har ni missat min recension av Niklas bok på Instagram?

Här kommer den igen:


Titel: 1793
Författare: Niklas Natt och Dag
År: 2017
Sidor: 446
Genre: Historisk spänningsroman

Handling:
Låt er inte luras av framsidan eller baksidestexten på denna bok - här har vi en riktig pärla! 😊✨
Boken utspelar sig i okronologisk ordning under året 1793, uppdelat i höst, sommar, vår och vinter. Vi får följa främst fyra karaktärer, vars liv långsamt vävs ihop till en otrolig historia:

Mickel Cardell är enarmad, men döljer detta med en träarm. Hans kropp är stark och grov. En kväll drar han upp en död kropp ur vattnet, lemlästad på ett mycket brutalt sätt.

Cecil Winge är allvarligt lungsjuk och lever på lånad tid, vilket leder till att han är mycket blek och onaturligt smal. Polismästaren ber honom hjälpa till med fallet av den lemlästade kroppen. Ett uppdrag som Winge ser som sitt sista och därför mycket mån om att lösa.

Winge letar upp Cardell och tillsammans går de till dödgrävaren för att undersöka det nu rentvättade liket. Skadorna är värre än vad någon av dem sett tidigare. Vem har utsatt personen för en sådan grymhet och varför?

Kristofer Blix är en ung man, ännu tonåring, som tagit sig upp från Karlskrona till Stockholm för att söka sin lycka. Han blir vän med Rickard Sylvan och tillsammans smider de en plan för hur det ska kunna bli förmögna i staden. En plan som får ödestigra konsekvenser.

Anna Stina Knapp är en ung kvinna som lever med sin mor. Hon är ärlig och skötsam, men när modern dör faller hon offer för sin omgivning och hamnar oskyldig på Spinnhuset, Långholmen. En fruktansvärd plats där många kvinnor dör. Hur ska hon klara sig ur detta?

Boken ger en fantastisk inblick i hur livet var i Stockholm på slutet av 1700-talet. Både i miljö, karaktärer, uttryckssätt och det lugna tempot. Det viktigaste är kanske inte vem som är mördare, utan snarare vad som varit motivet till detta hemska brott? Det är en berättelse som länge kommer leva kvar hos mig och jag kommer med stor sannolikhet att läsa om boken längre fram bara för det vackra språkets skull.
Det är författarens debutbok, men boken i sig är en av de allra bästa jag läst i år utan tvekan! 😊📚🌟
Detta är en bok för er som vill läsa något som berör på djupet och som verkligen lever kvar.